I tävlingen hur många ord kan man få in på 30 sekunder var Märta Stenevi (MP) överlägsen.
Nooshi Dadgostar (V) avbröt alla andra när hon tyckte att hennes ord var viktigare att få sagda. Ebba Busch (KD) gick som vanligt all in med den tuffa, hårda stilen och läxade upp alla andra. Ulf Kristersson hamnade lite i bakgrunden, tillsammans med statsminister Magdalena Andersson.
Jimmie Åkesson (SD) och Nyamko Sabuni (L) var bäst på att behålla lugnet medan Annie Lööf (C) misslyckades med att få de andra att gå med på att sätta sig vid förhandlingsbordet. Den enda som nappade var Nooshi Dadgostar (V).
I första reklampausen verkade partiledarna fått lite uppsträckning, antingen av programledarna eller sina egna medarbetare. Före det var ett käbbel utan like som man får hoppas inte kommer att vara det som definierar tonläget under resten av valåret.
Annie Lööf hade nog en poäng när hon påstod att Ulf Kristersson inte vill komma fram i energifrågan. Han vill ha den konflikten att spela med inför valet. Det ligger nog mycket i det eftersom det inte finns några hinder för SD/M/KD/L att presentera förslag för att mer kärnkraft ska byggas och hitta överenskommelser för detta.
Det finns inga hinder, men heller inga subventioner, för att bygga ny kärnkraft. Problemet är att det tar decennier innan den kan tas i bruk och det löser exakt noll problem av de skenade elpriser vi ser i dag. Här behövs det lösningar som ger effekt nu, inte om 30 år och här är vindkraft en framgångsfaktor.
Louise Ödlund, professor i energisystem vid Linköpings universitet, kommenterade denna del av debatten i Aftonbladet så här: "Energisystemet har flera pusselbitar. Nu fick en pusselbit, kärnkraften, lägga en död mans hand på hela debatten. Det andas valår. Man strävar efter vad som ska stå på valaffischerna, inte efter att klara av utmaningen".
Ytterkantspartierna SD och V var förvånande samspelta i sin retorik. Det var övriga partier som stod bakom, och rent av medvetet, jobbat för att gängkriminaliteten skulle öka och för att energikrisen skulle drabba svenska hushåll.
När Jimmie Åkesson fick frågan hur han ville göra utsatta områden tryggare för dem som bor där svarade han att man måste sätta den frågan i ett större perspektiv och sen kom harangen hur dåliga de andra partierna var och att han "inte kunde begripa" hur man kunde rösta på dem.
Så slapp han undan ännu en fråga om var de egna lösningarna finns.
Partiledardebatterna i tv är bland de viktigaste tillfällena för medborgarna att bedöma de olika partiernas möjligheter att göra vårt land bättre. Därför är det också viktigt att kommentera och recensera dessa.
TV4:s upplägg var nytt men 30-sekundersgränsen gjorde att debatten blev ännu mer inriktad på att politikerna ska hinna få med sina talepunkter hellre än att utveckla och sätta frågor i ett sammanhang.
Den politiske kommentatorn Marcus Oscarsson var ovanligt sansad och pedagogisk när han inledde varje block, men man hade hellre sett mer av det upplägg som SVT hade i sina temautfrågningar där forskare och experter fick kommentera och direkt faktagranska politikernas insatser.
Vi får hoppas att SVT tar med det konceptet till sina kommande partiledardebatter.