En mjölkgård på Gotland har hamnat i onåd hos sin bank. Orsaken bakom problemen ska vara ett större schism mellan mjölkgårdens ägare och Arla som utmynnat i att mjölkbondens medlemskap i Arla dragits tillbaka. Detta kunde vi läsa om på Helagotland.se.
Så jag förstår att banken som långivare drar öronen åt sig när den verksamhet som gett inkomster plötsligt avbryts. Banken tog därför initiativet till att begära gården i konkurs. Det anmärkningsvärda händer efter den första inlämnade konkursbegäran, där banken och mjölkbonden kommer överens om en annan lösning och banken drar tillbaka sin begäran om konkurs.
Enligt mjölkbonden och hans juridiska ombud gick uppgörelsen bland annat ut på att mjölkbonden var tvungen att hålla sig ifrån verksamheten, en åtgärd som jag kan ha viss förståelse för, utan att för den skull ge banken rätt.
Men han måste även lämna gården för att banken skulle dra tillbaka begäran om konkurs. En åtgärd som jag kan ha viss förståelse för, om det inte var för den lilla detaljen att mjölkbondens bostad på gården också ingick i den överenskommelsen. Han blev alltså tvingad av banken att lämna fru och barn för att banken inte skulle fullfölja konkursen.
Nu blev det inte så enkelt då frun fick ta ett stort ansvar för arbetet på gården, där man nu var en man kort, samtidigt som barnen behövde tillsyn. Mannen valde då att trotsa bankens krav för att i stället tillbringa tid i hemmet med sina barn, vilket föranledde banken att lämna in en ny begäran om konkurs.
Att familjer ibland tvingas flytta från sina hem av ekonomiska skäl kan jag förstå. Att banker tvingas ta till tuffa åtgärder för att skydda sina intressen och i slutändan de andra kunderna, det förstår jag också. Men när man tvingar en i familjefar att flytta från fru och barn under hotet att verksamheten annars sätts i konkurs är det rent översitteri.
Hade det varit vilken annan verksamhet som helst hade den bara avstannat, eller minskat sin produktion. Men på en mjölkgård måste djuren tas omhand och mjölkas oavsett om mjölken kan säljas eller inte.
Samtidigt har människor rätt till att leva med sin familj. Visst ställs det hårda krav på arbetslösa som kan tvingas ta jobb på en annan ort än den man bor på, men de har ändå rätt att åka hem på helgerna. Men den gotländska mjölkbonden fick ju en form av vistelseförbud i sitt eget hem.
I Jan Guillous "Ondskan", som återigen är aktuell genom den nyproducerade serie som nu går på TV, får vi bevittna en utstuderad studie i översitteri. De äldre eleverna har av hävd makten över de yngre, och utövar vad som kallas kamratuppfostran. Utifrån tycke och smak väljer de äldre eleverna att straffa de yngre som på något sätt gjort fel. Det utdöms allt från straffarbete till kroppsaga när det så behagas. Allt utifrån den makt som det hierarkiska systemet ger de äldre eleverna bedrivs översitteri av olika grad.
Att använda sin makt för att ta av någon sina mänskliga rättigheter är något vi i demokratiska länder förknippar med staten som via lagar och domstolar kan utdöma olika former av straff. Exempelvis frihetsberövande genom fängelse.
Men att en bank på Gotland nu börjat ta till indragna mänskliga rättigheter i sin låneverksamhet är rent översitteri. Jag undrar om det är Onskan som inspirerat den gotländska banken att använda sin makt för att ställa orimliga krav?
Rättelse
I min ledare den 1/12 skrev jag att 15 000 kvinnor lever med skyddad identitet. Rätt ska vara att 15 000 kvinnor lever med sekretessmarkering eller skyddad folkbokföring.