Maya Arfvidson (MP) gruppledare.
Det är inget annat än ett unikt politiskt läge på Gotland just nu. Det är upp och ner och bak och fram. Det normala på den politiska scenen brukar vara att de styrande står för återhållsamheten medan oppositionen adderar saker till önskelistan i budget-tider. De som inte ”behöver ta ansvar” kan hålla sig med en längre, mycket roligare, lista på investeringar.
Men här kliver Johan Malmros (C), Sara Lidqvist (KD), Anna Hrdlicka (L), Saga Carlgren (V) och Maya Arfvidson (MP) fram och drar i nödbromsen. Presenterar istället strykningar på roliga saker, som ridsportanläggning och ishall i Visby, eller att somligt pausas. Och tänk, jag tror att det kan vara ett valvinnande koncept att plocka fram svångremmen och hålla huvudet kallt. Inte låta investeringsgrytan koka över. Folk inser kanske att det kommer sur upptorkning efteråt.
De fem partierna utgör tillsammans inget enat lokalt regeringsalternativ till nuvarande S och M-styre på ön. Men de delar syn i fråga om att S och M spenderar för mycket av skattebetalarnas pengar. Också pengar de inte har, eftersom låneskulden på Gotland väntas ticka uppåt mot en miljard till årsskiftet. Alla som har egna räntor att betala förstår att regionen binder ris åt egen rygg som lånat i ett sånt rasande tempo att skulden ökat från 376 miljoner till 776 miljoner sedan början på 2024.
När de styrande Moderaterna agerar avigt och inte håller lika hårt i skattepengarna som deras mantra om ekonomi brukar förpliktiga till, så är det istället oppositionen som vill skapa ordningen och redan.
– Det nuvarande politiska styret på Gotland har intagit rollen som offer för omständigheter utanför deras kontroll och signalerar att det inte går att vända utvecklingen, säger Johan Malmros (C) och tycker att det har lett till en farlig uppgivenhet.
– Det är utbudspolitik. Allt till alla. Det drabbar välfärden, arbetsmiljön i regionen och ekonomin, säger Anna Hrdlicka (L).
I sin gemensamma skuggbudget betonar Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna att det behöver redas ut vad som är Region Gotlands kärna och vad som är möjligt att ompröva. Vilka verksamheter är obligatoriska? Vad görs frivilligt och vad kan göras annorlunda? De vill rensa undan det som inte är nödvändigt för att rädda skolan, vården och omsorgen.
Miljöpartiet föreslår en skattehöjning på 25 öre. Vänsterpartiet har inte föreslagit skattehöjning på tio år, men dubblar MP:s bud och föreslår en höjning med 50 öre. Det är inget Saga Carlgren (V) gör med lätt hjärta, när kommunalskatten är platt med samma procentsats också för de ekonomiskt svagare som Vänsterpartiet brukar vilja värna.
Saga Carlgren (V) framför budskapet att skatten behöver höjas med 50 öre.
– Vi föreslår inte skattehöjning lättvindigt. Men när regeringen och SD sänker skatten för de rikaste så tvingas vi höja skatten för att rädda välfärden. Välfärd är också omfördelande. Det är oftast de svagaste grupperna som behöver välfärden mest och som drabbas hårdast när det inte fungerar, säger hon. Uträkningen är att den som tjänar 24 000 kronor i månaden får betala ytterligare 100 kronor i månaden i skatt med Vänsterpartiets förslag.
C, KD och L anser att skattehöjning är fel väg. Det skulle eventuellt signalera att nya pengar finns att spendera och en ny, högre skattesats riskerar att påverka inflyttning negativt.
Men även med ett helt knippe oppositionella budgetar på bordet är det S och M- budgeten som kommer att vinna omröstningen i regionfullmäktige, förutsatt att ingen socialdemokrat eller moderat avviker från partilinjen när budgeten för 2026 ska klubbas igenom.
När politiker vill locka väljare brukar det kunna ske med löften om än den ena, än den andra satsningen. Men tänk om det som lockar väljarna på Gotland just nu en virvlande rödpenna i önskelistan? Då är S och M illa ute för att fortsatt få regera efter september 2026.
Skuggbudgetar för 2026 från C, KD och L, från V och från MP.