Nu lämnar vi 2019 och det andra decenniet under 2000-talet bakom oss. Ett decennium som präglats av den nya teknik som utvecklingen av smarta telefoner har fört med sig. På gott och ont. De bra delarna som tekniken fört med sig är all den information som finns lätt tillgänglig där ute i cyberrymden. Men även möjligheterna att snabbt kommunicera med människor över hela vår jord ska sättas upp på pluskontot. Det negativa är att vi människor inte har hängt med i utvecklingen. Hjärnans belöningssystem gör oss så pass mottagliga för den uppmärksamhet vi kan få genom sociala medier att vi riskerar att bli asociala. Vi kan helt enkelt utveckla ett osunt beroende av den nya tekniken. Men det är inte bara vår jakt på ”gillande” som är negativt med teknikens utveckling. Även det enorma flödet av information gör oss till lätta offer. Vi kan helt enkelt inte ta till oss allt och det har utvecklarna av de sociala plattformarna insett sen lång tid tillbaka. Därför har de börjat styra den information vi får se så vi alla hamnar i vår lilla informationsbubbla. Den information jag får är inte samma som du får. Här har vi en av orsakerna till den polarisering som nu sker.
På den politiska arenan har vi sett hur ett parti sprunget ur rasism och vitmaktrörelsen, bildat av nazister, etablerat sig som ett av landets största partier. Något som förändrat hela den politiska kartan. Blockpolitikens dagar, där ett höger- och ett vänsterblock tävlat om väljarnas gunst, är om inte slut så alla fall tydligt instuvade i ett förråd. Jag tror att den nya tekniken har varit en mycket bidragande orsak till Sverigedemokraternas framgångar. Hela mediebilden är numera inriktad på de problem som SD målat upp. Inte för att de hade rätt, utan för att trycket från sociala medier blivit för stort. En lite grupp med stora resurser har spridit en bild av ett land på väg mot undergång. Nu har, enligt de senaste väljarundersökningarna, nästan en fjärdedel av de svenska väljarna samma bild av ett samhälle på väg mot undergång och de ser tydligen bara ett totalitärt samhälle som vägen bort från ragnarök.
Det jag önskar mig av det nya året och det nya decenniet är att vi människor vaknar upp. Det är tillsammans vi kan lösa landets- och världens problem. Den miljörörelse som bland annat Greta Thunberg dragit igång gör att jag ser en ljus framtid. Den kommer sprida sig till fler av världens problemområden och förhoppningsvis kan ungdomsrörelsen få oss vuxna att inse vad vi människor behöver. Ett hållbart nyttjande av jordens resurser och en jämn fördelning av de tillgångar som det medför. Jag hoppas vi tar några steg i den riktningen under de närmaste tio åren.