Förutom att skapa en otrygg arbetsmiljö för de anställda använder gängkriminella trakasserierna för att etablera dominans i utsatta områden.
Nu införs äntligen starkare motmedel mot gängens anti-sociala beteende. Den 2 juli började nämligen det nya brottet förolämpning mot tjänsteman gälla. Då blir det olagligt med påhopp mot offentliganställda, vilket bestraffas med böter eller fängelse i sex månader. Därtill höjs maxstraffen för hot och våld till tre års fängelse. Ändringarna var på tiden.
Hoten mot offentliganställda har ökat kraftigt under de senaste åren. Fackbundet ST:s ordförande Britta Lejon beskriver det (GP 30/6) som en ”nedåtgående spiral”. Likaså fann Akademikerförbundet SSR:s senaste undersökning (17/11-24) att fyra av tio socialsekreterare har utsatts för hot under de senaste två åren.
Hoten kan både vara direkt riktade mot de anställda, såsom att de ska bli slagna, och mot deras familjer. Då rör det sig oftast om implicita hot av typen, ”hur mår din familj”. Syftet är att påverka handläggare att ändra sina beslut. Vanligt förekommande är olika former av offentliga bidrag och särskilt omhändertagande av barn – där har arbetsmiljön varit mycket utsatt sedan LVU-kampanjen för två år sedan.
Till skillnad från socialsekreterare är poliser mer vana vid påhopp. Det ingår också i rollen att behöva hantera mer utsatta situationer. Även där är dock situationen allvarlig. Enligt Polisförbundets undersökningar svarar hälften att de har utstått verbala kränkningar och hot. I yttre tjänst är siffran så hög som nio av tio.
Naturligtvis kan polisingripanden leda till att människor blir arga – särskilt vid omhändertaganden. Det i sig bör inte vara olagligt, och det ska den nya lagstiftningen ta hänsyn till. Däremot har det blivit vanligt med grova könsord och rasistiska tillmälen. Det är del av den gangsterkultur som finns hos de kriminella gängen.
Som den S-märkta skribenten Widar Andersson nyligen skrev i Kvartal (1/7) är kriminella inte offer. Inte ens unga som begår brott är enbart offer, trots att de ofta kommer från svåra uppväxtförhållanden. De som begår brott är förövare och i viss mån förtryckare – även om de är barn eller ungdomar.
Trots att det nästan alltid finns alternativ väljer de en kriminell bana. Motivet är att det erbjuder rikedom och status. Att kalla poliser ”horungar” eller ”djävla fittor” är ett sätt för gängmedlemmar att få respekt. De utmanar ordningsmakten och i förlängningen hela det offentliga Sverige – och de kommer undan med det. Självklart får det gängen att verka som lockande att vara del av.
Tidigare har regeringen slagit mot gängens lyxprylar genom ny förverkandelagstiftning. Bilar, klockor och märkesjackor kan beslagtas. På liknande sätt kan förbudet mot förolämpning av tjänsteman hindra att kriminella bygger status genom dominansbeteenden.
Det offentliga får inte vika för hot.