Som lök på laxen en omfattande organiserad kriminalitet som bara tar sig alltmer extrema former.
Mot den bakgrunden är dock själva regeringsarbetet påfallande lugnt. När det blev klart att tre borgerliga partier skulle regera med stöd av Sverigedemokraterna var det många som spådde en period av ständiga kriser och ombildningar. Men den befarade instabiliteten har uteblivit. När Tobias Billström förra veckan meddelade sin avgång var det första gången ett av regeringen Kristerssons statsråd avgick.
Och även om avhoppet väckt förvåning och lett till spekulationer har det inte satt regeringen i gungning. Om det handlade om en konflikt verkar den ha varit begränsad till Moderaternas innersta krets.
De förändringar som Billströms avhopp nu har lett till i den nya regeringsförklaringen är inte särskilt revolutionerande. Hans efterträdare som utrikesminister blir Maria Malmer Stenergard, tidigare migrationsminister. Hon var favorittippad. Visserligen saknar hon egen erfarenhet av utrikespolitik men det är det vanliga att svenska utrikesministrar gör. Om man bortser från Jan Eliassons (S) korta sejour på posten sommaren 2006 har Sverige inte haft en diplomat som utrikesminister sedan andra världskriget.
Malmer Stenergard har imponerat som migrationsminister och att hon nu blir utrikesminister tyder på att hennes ställning inom Moderaterna stärkts ytterligare. Som ny migrationsminister kommer Johan Forssell, tidigare bistånds- och utrikeshandelsminister. Forssell verkar ha fått på sin lott att vara den som får arbetskrävande, och inom det egna partiet impopulära, statsrådsposter. Forssell hade börjat en omläggning av svenskt bistånd, och omläggning kommer vara uppdraget också när det gäller migration.
Ny biståndsminister blir tidigare MUF-ordföranden, Benjamin Dousa, som inte sitter i riksdagen, utan det senaste året har varit VD för organisationen Företagarna och dessförinnan VD för tankesmedjan Timbro. Dousa har länge setts som en ”coming man” inom Moderaterna. Rollen som biståndsminister blir Dousas chans att visa vad han går för och valet av honom upplevs nog av de flesta som tryggt.
Jessica Rosencrantz (M) tar steget upp från riksdagsbänken och blir ny EU-minister efter Jessica Roswall som ju blivit kommissionär. Sammantaget blir regeringen lite yngre. Rosencrantz är född 1987, Malmer Stenergard 1981 och Benjamin Dousa 1992.
Ja, och sedan byter liberalerna Johan Pehrson och Mats Persson taburett med varandra. Partiledaren Pehrson blir nu utbildningsminister och Mats Persson arbetsmarknads- och integrationsminister. Även det ett byte utan någon turbulens.
Att saker och ting går lugnt till finns det skäl att vara tacksam över. Även om inflationen verkar ha bekämpats på ett effektivt sätt fortsätter regeringen Kristersson att regera i kristid. Om två år kommer väljarna att ta ställning till hur de tycker att man klarat uppgiften.