Somliga anser att frågan om utmaningsrätten är en ickefråga. Jag håller inte med.
Frågan är djupt ideologisk och visar en avgörande syn på det privata näringslivet. Ingen liten bisak utan en fundamental grund för hur man ser på det offentligas roll i samhället och vad som behövs för att utveckla välfärden.
Skatteintäkter uppstår inte ut intet eller snyts ur näsan. De kommer från de företag som anställer invånare som betalar skatt som finansierar välfärden där medborgare kan anställas och i sin tur betala in skatt till välfärden.
När Meit Fohlin påstår att Alliansen vill införa utmaningsrätten för att "flirta med näringslivet" är det djupt nedlåtande mot alla aktörer som varje dag behöver konkurrera med den stora giganten Region Gotland.
På Gotland är regionen den absolut största arbetsgivaren med 6 500 anställda. Näst största arbetsplats är Svenska Spel med 425 anställda.
Största privata företaget är Payex med 375 anställda.
Med denna maktobalans är exakt varje möjlighet där ett privat företag kan utföra något som regionen i dag sköter om, extremt värdefullt.
Men så klart inte om man ser näringslivet något man "flirtar" med när man vill skapa bättre förutsättningar för privata företag.
Torun Ström (FI) uttryckte ännu större oro för att släppa in näringslivet att utmana regionen. Hon såg en risk att privata företag skulle ta över hela välfärden i ett "systemskifte".
Oppositionens retorik slog knut på sig själv när alla faror med utmaningsrätten skulle redovisas. Å ena sidan är intresset så lågt att möjligheten inte behövs, å andra sidan kommer utmaningarna att överösa tjänstemännen så att ingen tid för det ordinarie arbetet.
Däremot var ärendet väldigt otydligt formulerat. Helt plötsligt ansågs det att regionfullmäktige redan beslutat att införa utmaningsrätten, att det bara var riktlinjerna som blivit återremitterats och nu skulle klubbas.
Något sådant beslut kan jag inte hitta, det som hänvisas till är ett uppdrag i budgetbeslutet i november förra året där: "Regionstyrelsen får i uppdrag att bereda förslag för att återinföra utmaningsrättinom Region Gotland".
Förslaget skickades på återremiss utan att RF tog ställning till något annat än att just återremittera det.
Demokratiska grunder och spelregler återkom vid ett par tillfällen och gav intressanta debatter utan att det egentligen landade i några uppdrag för regionen att hantera.
Saga Carlgren (V) skrev för två år sedan en motion med krav att regionen skulle jobba med att "förbättra demokratin" och trots att de flesta andra ansåg att motionen saknade konkretion ledde den till en engagerad och insiktsfull debatt som jag hoppas kommer att leva vidare.
Varför inte ha ett temamöte om hoten mot demokratin, i stort och smått?