Regeringens förslag är dock inte speciellt kontroversiellt, det går inte ens särskilt långt i sina restriktioner. Det är dock lätt att förledas att tro att regeringen är på väg att helt avskaffa hela public service på ett bräde, åtminstone sett till de reaktioner som ventilerats.
SVT:s vd Anne Lagercrantz kallar förslaget för ”politiskt önsketänkande utan finansiering” och pekar på att SVT fått ett nytt beredskapsuppdrag som kräver extra resurser. Sveriges Radios vd Cilla Benkö var inte sen att ta till överord om en ”stegvis nedmontering” (SVT 22/5). Att hon därtill drar en parallell mellan budget och att lägga ned Ekot är uppenbarligen ett försök till att skrämmas. Det är ju Ekot som är ryggraden i SR:s utbud. Nog finns det andra områden att ta från vid en omprioritering.
Men krävs det verkligen en såpass drastisk omprioritering? Årets anslag är på ungefär 9,5 miljarder kronor till de tre public service-bolagen. Det är inte bara en enorm budget, den är därtill garanterad eftersom det är vi skattebetalare som står för notan och ingen som betalar skatt slipper undan radio- och tv-avgiften. Hela idén med public service är att alla medborgare ska få tillgång till opartisk och mångsidig information inom olika områden.
Anslagen ska enligt propositionen räknas upp med 3 procent nästa år, därefter 2 procent till 2030, och sedan 1 procent till 2033. Sammanlagt blir det strax under 83 miljarder kronor under åtta år, vilket faktiskt är lite mer än dagens modell med en årlig uppräkning på 2 procent.
Att public service ska vara en del av vår beredskap borde inte vara kontroversiellt, men Cilla Benkö har tidigare uttalat sig om att oberoendet för public service är hotat i händelse av krig (SVT 22/4-22) och vill nu se höjda anslag för att också klara av beredskapsuppdraget som beräknas kosta 200 miljoner kronor (SVT 22/5).
Det är ändå en underlig inställning som företagsledare att inte se detta som ett bra tillfälle att se över sina prioriteringar runt kärnuppdraget. Det måste finnas områden som kan förbättras. Ska public service-bolag vara med och buda på dyra sportsändningar? Måste underhållningsprogram produceras av public service? Är det inte i faktisk tid av kris eller krig som public service behövs?
Regeringen anser i alla fall att kärnuppdraget ska skötas i ljud och bild och mindre i text, något som ju konkurrerat med lokala tidningar. Det är ett välkommet fokus.
Likaså är det välkommet att opartiskhet och balans ska granskas. Detta borde även välkomnas av public service-bolagen som så ofta värjer sig mot tanken att de skulle vara opartiska. Trovärdighet är av yttersta vikt för public service, systemet kräver bred uppslutning och bred legitimitet. Public service måste vara höjt över alla misstankar om bristande objektivitet annars kan det lika gärna läggas ned.