Intervju
Vad var din personliga drivkraft bakom att skriva den här boken?
Det fanns egentligen två skäl. Det första är att jag länge har stört mig på att Moderaterna är väldigt duktiga på sakfrågor, men sämre på att formulera en sammanhängande berättelse om vilket samhälle vi faktiskt vill bygga. Socialdemokraterna har sin berättelse om folkhemmet och välfärdsstaten – och det gör att de kan vara mer flexibla i sakpolitiken. Men när vi moderater ändrar oss i en fråga möts vi ofta av misstro, just för att folk inte riktigt vet vad vi står för i stort. Den här boken är ett försök att formulera en sådan berättelse.
Det andra skälet är att jag tycker vi saknar ett starkt lokalsamhälle i dag. Vi jobbar hårt med brottsbekämpning och socialtjänst – vilket är bra – men vi glömmer ibland värdet av starka gemenskaper. Jag ville skriva om hur vi kan bygga upp det igen, om hur vi formar ett samhälle där andra generationens invandrare blir första generationens svenskar.
Varför Nyckeln under dörren?
Min morfar berättade att man förr i tiden kunde hänga nyckeln på en spik utanför dörren. Det är det moderata samhället för mig – där tilliten är så hög att man inte behöver låsa. Tryggt, präglat av respekt mellan människor och där staten inte alltid behöver gripa in.
Du efterlyser en moderat berättelse. Hur ser en dag i ett moderatlett Sverige ut i din berättelse?
Det är ett samhälle där människor respekterar varandra, tar ansvar och sköter sig – även när ingen tittar. Där kan friheten växa och staten dra sig tillbaka. Men i dag ser vi områden där normer brutits ner, och där måste vi börja med att återupprätta ordning och gemensamma värderingar. Det handlar inte om religion, mer om de protestantiska samhällsideal som format Sverige: arbetsmoral, tillit och ansvar. Det är inget som sker av en slump – det är något vi måste bygga aktivt.
Du lyfter utanförskapsområden. Hur vill du hantera dessa?
Varken SD:s massutvisningar eller att S vilja att ”beblanda” löser problemen. Fokus måste ligga på att lyfta hela områden – inte minst för barn och unga som växer upp i parallella samhällen. Sverige tog sig en gång ur fattigdom genom näringsliv, välfärdsreformer och – något vi ofta glömmer – en stark värdegemenskap. I dag är det skolan, inte kyrkan, som är samhällets centrum. Därför måste skolan, tillsammans med socialtjänst och polis – ja, alla offentliga inrättningar – inte bara utbilda utan också förmedla värderingar som lägger grunden för ett fritt och fungerande samhälle.
Är det realistiskt att återupprätta ett tillitssamhälle – särskilt i utanförskapsområdena?
Ja, men det kommer ta tid. Sverige var en gång fattigt och otryggt, men lyckades bygga upp stark tillit. Det finns inga snabba lösningar – men att stegvis bygga upp gemensamma normer gör mindre skada än att ta genvägar som riskerar att förvärra problemen. Och även om nyckeln på spiken aldrig var verklighet i storstäderna, fungerar den som en bra vision att sträva mot – även där.