I söndagens partiledardebatt i SVT låg stort fokus på Sveriges ekonomi. Det var ett svårt läge som regeringen ärvde av den tidigare S-regeringen med höga bränslepriser, dyr energi och höga räntor. Även om situationen nu ser bättre ut, fortsätter lågkonjunkturen en bit in på året enligt Konjunkturinstitutet. Ett förslag som presenterades som svar på höjda hyror och höga matpriser för barnfamiljer är höjt barnbidrag. Flera partier öppnade för att höja barnbidraget och det riskerar att bli ett vallöfte från vänstern i nästa riksdagsval. Tidöpartierna borde istället se över hur barnbidraget kan reformeras och förvandlas till ett barnavdrag.
Det föds allt färre barn i Sverige, en nedåtgående trend sedan år 2010. På 1930-talet var det ekonomiska läget i Sverige allvarligt på grund av den lågkonjunktur som drabbat västvärlden efter börskraschen i USA. Hög arbetslöshet, trångboddhet och undermålig bostadsstandard var några av anledningarna som då ansågs leda till att det föddes färre barn per kvinna. I mitten av trettiotalet föreslogs fri sjukvård, gratis skollunch, förmånliga bostadslån, subventionerade hyror och bättre bostäder som ett svar på den låga nativiteten. Detta var även kopplat till tanken att det patriarkala familjesystemet behövde försvinna. Bägge föräldrarna skulle jobba utanför hemmet och under tiden skulle barnen placeras på en institution med utbildad personal.
De reformer som infördes på 30-talet svarade på 30-talets utmaningar. Men varför sjunker nativiteten fortfarande trots att vi har tillgång till nästan fri sjukvård, gratis skollunch och bägge föräldrarna förvärvsarbetar? Det finns få länder om ens något med så pass gynnsamma villkor för småbarnsföräldrar som Sverige. Vi erbjuder en lång individuell föräldraförsäkring som täcker båda föräldrarna och en subventionerad, tillgänglig barnomsorg öppen för alla från och med ett års ålder.
Paradoxalt nog är en del av de faktorer som på 30-talet ansågs vara svaret på frågan som i dag kan anses vara en del av orsaken. När kvinnor är yrkesverksamma och har längre utbildning, bidrar det till att senarelägga bildandet av familj. Åldern för första barnet är nu över 30 år för både män och kvinnor. Bostadsmarknaden i storstäderna gör det samtidigt svårt för ungdomar att flytta hemifrån. Här krävs en ordentlig bostadspolitik som svarar på utmaningen. Det är välkommet att regeringen ser över möjligheten för ett typgodkänt bygglovsfritt hus, men mer behövs för att unga vuxna ska kunna hitta sitt första boende. Allt detta samverkar till att åldern för första barnet ökar. Och ju senare en kvinna beslutar att skaffa barn, desto kortare blir tidsramen vilket i sin tur har en inverkan på antalet barn.
I stället för fler eller högre bidrag, finns det dock andra sätt att ge incitament till familjer att skaffa fler barn och samtidigt gynna deras ekonomi. Det handlar om att ge skattemässiga fördelar till de som har barn, gärna med ett extra skatteavdrag från och med det tredje barnet. På sikt ger det en stabil anledning till större familjer, och eftersom den svenska modellen är två förvärvsarbetande föräldrar är det därtill ett bra sätt att se till att de får behålla mer av sin inarbetade inkomst. Om fokus ligger mer på avdrag och mindre på bidrag kan en dylik skattereform även ge arbetslinjen en knuff.