"Jag skulle väl bedöma möjligheten för strejk som 50/50", säger Kommunals ordförande Tobias Baudin till tidningens Dagens Samhälle.
I höstas bröt sig Kommunal ur LO-samordningen och krävde att yrkesutbildade i Kommunal ska få högre löneökningar än andra på svensk arbetsmarknad. Kommunal ifrågasätter också det så kallade märket, det som man nu håller på att förhandla fram inom industrin och där fack och arbetsgivare står mycket långt ifrån varandra.
När retoriken från förhandlingsbordet förs ner till de lokala fackdistrikten för att elda på förhandlingarna och lokala fackföreträdare skriver under insändare utan att blinka, då kan det ibland leda till intressanta konsekvenser.
Som styrelsen för IF Metall Gotland som i ett par insändare målat ut företagen deras medlemmar är anställda i som ena riktiga storpotäter som bara vill göra livet surt för sin personal. När de utpekade företagen lokalt kontaktar IF Metall och frågar vad de menar, kryper man till korset och ber om ursäkt: "Vi ber om ursäkt om lokala arbetsgivare känner sig påhoppade, det var inte vår avsikt med insändaren".
Man undrar ju då onekligen vad som var syftet med att skriva: "Dessvärre vill arbetsgivarna tvärtemot se stora försämringar av våra villkor. Om deras krav skulle bli verklighet skulle vi få mindre pengar i plånboken, längre arbetsdagar och mindre makt över vår fritid. De vill dessutom kunna bestämma att vår sommarsemester ska tas ut i kalla maj eller mörka september".
Tror man att det är några andra diffusa och onda företagare man pratar om än de man förhandlar med?
Det här är inget ovanligt när det gäller LO/socialdemokratisk retorik. Det höga tonläget på plakaten låter bra att skandera men när de möter verkligheten finns det alltid massa om och men om varför det inte gäller just den och den.
Arbetsgivarna i industrin vill att "vi få mindre pengar i plånboken, längre arbetsdagar och mindre makt över vår fritid". Jo, men alltså inte just de lokala här på Gotland, det var inte så vi menade.
Exakt samma retorik gäller för privata aktörer i välfärden. "Det enda de vill är att lägga pengar på hög på bekostnad av kvalitet och omsorg".
Ja, men alltså inte just de företag som driver de boende vi har här på ön, de är jättebra.
Inte bara röd retorik lider av dilemmat. "Invandrare begår brott och vill bara ha del av våra välfärdssystem, de ska ut".
Ja, men alltså inte just Ahmed och Alima, dem känner jag ju, de ska få stanna.
Det var glädjande att se 16 lokala jobbskapare säga i från angående de lokala fackföreträdarna i gårdagens GT. Det måste finnas någon gräns för vad man anser sig kunna häva ur sig utan att ta ansvar förrän i efterhand när det blir kritik.
Företagarna skriver bland annat: "Att som facket nu gör peka ut oss som skurkar som vill försämra våra anställdas villkor är ett hårt slag mot oss som ligger vakna på nätterna och ältar hur vi ska få det att gå ihop och hur vi ska kunna få behålla den personal vi har. "
Retoriken får gärna vara tuff men det ska ju helst bottna i nån sorts trovärdighet, att jobba som IF Metall i detta fall bygger inget förtroende.