Det skedde när biskop Eva Brunne i sin predikan började tala om rasism och främlingsfientlighet.
"Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du ska inte har samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld – det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor" sa hon.
Då reste sig de sverigedemokrater som var närvarande och travade ut.
"Jag tror aldrig att jag har känt mig så kränkt" sa Jimmie Åkesson till Aftonbladet minuter efter uttåget i kyrkan.
"Det var väldigt tydligt en attack mot oss" sa han till SVT.
Att bli kränkt av att en biskop talar om kyrkans grundläggande budskap: alla människors lika värde, är konstigt. Minst sagt.
Uttåget var spontant och gjordes i affekt. Hade de nyblivna riksdagsledamöterna tänkt till en stund skulle de kanske förstått att en så öppen protest också var ett budskap. Om man blir kränkt av att någon tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet så betyder ju det att man... ja, ni fattar.
Sedan dess har partiet lärt sig att hålla masken och inte öppet visa vad det innerst inne tycker. Kränkta har de dock fortsatt att vara.
Nyligen meddelade ärkebiskop, Antje Jackelén, att hon tar en paus från Twitter.
"När jag stod upp för det som jag ska stå upp för som kristen, som kyrkoledare och som människa används det för att spä på den polarisering som jag egentligen vill motverka, det blev ett dilemma för mig" säger hon i en intervju i tidningen Dagen.
För somliga blir nämligen fortfarande djupt kränkta av att kyrkans företrädare talar om, och står upp för, alla människors rätt och värde. "Hon vill skänka svenska kyrkan till islam" blir den logiska slutsatsen i de kränktas land.
Den här galenskapen har skrämt bort fler än ärkebiskopen från det offentliga samtalet.
Det är tyvärr ofta det som händer när personer vill lyssna och "ta debatten". Tyvärr är det också, som vanligt, kvinnor som blir värst åtgångna.
REPLIK
Miljöpartiet kommenterar nedan min ledare om att de tillsammans med Socialdemokraterna vill lägga ner Bromma flygplats.
Att kapaciteten på Arlanda behöver utökas diskuteras ofta och inte minst nu i debatten om förtida nedläggning av Bromma. Det är klart att det rent tidsmässigt skulle gå att föra över trafiken från Bromma. Affärsresenärerna har dock inte behov av flygtider mitt på dagen eller mitt i natten, det är ju just för att det är så enkelt att pendla över dagen som Bromma fått den betydelse den har.
Vad man än tycker om de olägenheter som det skulle innebära, så har vi i dag en struktur där Bromma är en viktig del. Tar man bort den ändras förutsättningarna drastiskt. Man kan anpassa sig för förändringar man vet kommer, men om dessa inte är formulerade och konkreta är det enda man vet att det man är beroende av i dag försvinner.
Det är det man har att förhålla sig till.
Sen kan man konstatera att det verkar finnas en spricka inom Miljöpartiet på Gotland i frågan. Dess gruppledare Lisbeth Bokelund uttryckte i P4 Gotland i förrgår att det är fel att lägga ner Bromma utan alternativ och att Gotland behöver trygga och säkra flygförbindelser, samt att utsläppen kommer att öka vid en flytt till Arlanda eftersom det innebär längre flygtider.
Att hon inte är med som undertecknare av repliken nedan är talande.