Det hör väl till spelet. Att det ska krusas. Innan Göran Persson (S) blev partiledare föregicks det av många nej från honom. Centerpartiets valberedning tycks ha fått handskas med motsvarande ovilja också från Anna-Karin Hatt. Hon verkade trivas för bra på nuvarande jobbet som vd för LRF för att vilja kasta sig ut i den inrikespolitiska hetluften igen.
Att inte hugga som en kobra när valberedningen ber en att axla ett tungt uppdrag vittnar om förstånd. Hon sade nej och hon sade nej. Men hon har kommit att ändra sig inför den mycket stora frågan att lämna sitt näringslivsspår för att hoppa tillbaka på den politiska stigen.
– Den som övertalade mig var jag själv, sade hon på presskonferensen. Jag köper svaret från Anna-Karin Hatt. Vilken normal människa skulle huvudstupa tacka ja utan att först värja sig.
Det gick inte att ta miste på hur belåten valberedningens ordförande Anders Åkesson var när han stolt presenterade namnet. Vet inte vad som smäller högst för nästa partiledare för Centern; att ha ”mycket gedigen erfarenhet av ledande roller i det svenska näringslivet”, LRF-kopplingen, statssekreterarerfarenheten, eller det faktum att hon var Sveriges första energi - och IT-minister i alliansregeringen Reinfeldt.
Kombinationen gör henne tung.
Att hon nu föreslås ta över efter Muharrem Demirok (C) att leda partiet var nog en lika stor överraskning som en lättnad för många i partiet.
Den gotländske distriktsordföranden för partiet, Johan Malmros (C) andades ut i ett första sprudlande jubel:
– Kunde inte bli bättre! Djupt rotad i Centerpartiet, men med erfarenhet utifrån. En stabil ledare som kan leda både partiet och Sverige, löd hans kommentar till Gotlänningens ledarsida.
När frågorna ebbat ut om varför hon ändrat sig kom så de givna frågorna om partiets vägval. Åt vilket håll vill Hatt att partiet ska gå?
Hon svarade diplomatiskt, utan att föregå "partiet". Utan att röja någon egen åsikt. Mer än att det finns några viktiga saker att förhålla sig till: Inte göra avkall på grundläggande värderingar. Samarbeta. Kanske över "blockgränser", men ska en regering fungera kan man inte komma från diametralt olika håll. Det var vad väljarna fick besked om.
Anna-Karin Hatt har inte varit med i diskussionerna om "vilket lag" det lutar åt. Att döma av hennes första uttalanden tror hon att många partier kanske måste vara beredda att ompröva sina ställningstaganden efter nästa val.
Kanske ser hon nya former av samarbetet över gamla "blockgränser" för att ett ännu okänt omvärldsläge om 1,5 år kräver det.
Just den oroliga tid vi lever i, med klimatkris och en omvärld vi inte känner igen oss i, var det Anna-Karin Hatt nämnde som orsak till att hon tror att hon fortsatt kan göra större skillnad i politiken än i näringslivet. Hon sade rakryggat att hon kan leda. Stå för både klokskap och ledarskap. Framtidstro. Allt det där behöver det parti hon nu tar täten för.
Väljarstödet just nu 3,6 procent. Anna-Karin Hatt lär behöva allt hon fått med sig från uppväxten i Mosshult i Småland om att kavla upp ärmarna och hugga i om det ska bli någon förändring. Alla erfarenheter hon samlat på sig i olika roller är värdefulla, men tyngst blir hon om hon också lyckas få starkt stöd från fotfolket i sin gröna rörelse. OCH lyckas gå genom rutan och etervågorna. OCH lyckas prata sakpolitik och inte bara om vilka hon INTE ska samarbeta med. Dit är det en bit.
– Politik är inte en enmansshow utan ett genuint lagarbete, sade hon.
På valberedningens presskonferens kändes Anna-Karin Hatts ja till att bli partiledare trots allt mer luststyrt än något hon gör av plikt. Det är nog det bästa utgångsläget partiet kan önska sig, trots inledande tvekan från Hatt.