Som barn deltog jag under något år i IK Graips hockeyskola. Vi varje avslutning var det prisutdelning till de barn som gjort bra ifrån sig. Det var med stolthet jag tog emot pris vid varje avslutning. Jag var också mäkta stolt över priset, den gul- och blåfärgade väskan från Tommys sport och fritid.
Med en hel del års distans förstår jag att det inte bara var jag som fick pris för mina insatser. När jag tänker tillbaka fick vi nog alla pris för att vara bäst på något sätt. Ledarna hade på ett mycket pedagogiskt sätt ärat oss alla för alla barnen hade gjort bra ifrån sig.
Vi svenska är rätt dåliga på att klappa oss själva på axeln. Men vi är även dåliga på att berömma människor i vår närhet för det jobb de gör. Hur ofta berömmer vi våra respektive och våra barn för det de gör för oss dagligen. Eller på våra arbetsplatser, där det mesta tas för givet, även sådant som inte ingår i våra arbetsuppgifter, men som skapar en bättre miljö på jobbet. ”Mamman” som faktiskt jobbar där och tar hand om oss andra och det vi lämnar efter oss, eller inte tänker på.
Men på senare år har vi börjat ta för oss, även om ”mamman” ännu inte blivit upphöjd och hyllad. Galor av olika slag genomförs titt som tätt där personer som gjort något speciellt får ta emot både priser och applåder.
Under veckan som gick hölls det galor för både öns företagare som för öns journalister där några av alla som gjort ett bra jobb hyllades lite extra av sina kollegor.
Även om alla inte får pris vid varje tillfälle blir branschen eller verksamheten uppmärksammad på ett positivt sätt. Om prisutdelarna dessutom kan ha en liknande pedagogik som ledarna för min hockeyskola kommer alla till slut att prisas. Eller i alla fall de flesta. Det finns ju en uppsjö av möjliga pristagare där ute då de absolut flesta gör ett mycket bra jobb. Dag efter dag. Oavsett om det är mina kollegor på redaktionen, andra journalister eller gotländska företagare. Alla är så gott som alltid potentiella pristagare.
Under hösten har vi också sett hur gotlänningar uppmärksammas för sina dagliga insatser på sina respektive arbetsplatser.
Marie Sterling på Solbergaskolan utsågs nyligen till "Årets högstadielärare" på Lärargalan i Stockholm.
Estelle Laakso på Coop i Slite är en av tre som kan utses till "Årets medarbetare" på Dagligvarugalan som går av stapeln den 14/11 i Stockholms Stadshus, samma lokal som bland annat Nobellfesten hålls i.
Sanna Hansson förskollärare från Kabyssens förskola på Gråbo är nominerad till det nationella lärarpriset Guldäpplet, som delas ut den 24 oktober.
Regionen har också olika former av pris. Under det senaste mötet med regionfullmäktige hyllades Mikael Nilsson, föreningen Rörelsehindrade Barn och Ungdomar Gotland (RBU) och Parasport Gotland, och fick ta emot priset som årets ungdomsledare 2024.
Region Gotland har även fått in nomineringarna till årets kulturpris där vinnaren kommer att presenteras senare i höst.
Men regionen skulle kunna ha så många fler priser och galor. Med omkring 7 000 anställda finns det många som borde hyllas för sina dagliga insatser. Priser som instiftas för allt från årets slamtömmare till årets undersköterska borde delas ut under festligare former. Allt för att uppmärksamma det fantastiska arbete som pågår dagligen runt omkring oss.
Jag tycker att Region Gotland borde haka på nu när allt fler branscher och organisationer tar möjlighet att ära alla som äras bör.