Partierna är kanske tydliga mot varandra med vad de vill med grundskolans och förskolans framtida organisation.Men i så fall är det konstigt hur olika uppfattning de har om möjligheterna att nå en brett förankrad lösning. Barn- och utbildningsnämndens ordförande Stefan Nypelius hoppas fortfarande ett beslut på nämndens möte 24 november, medan Moderaternas Håkan Onsjö är mer pessimistisk. Allianspartierna, menade han i gårdagens GA, står långt ifrån varandra.
Men var står de? Jag vet inte. Jag vet att både Centern och Liberalerna har synpunkter på utredningens förslag, men jag vet inte vilken organisation de just nu tänker sig. Simon Härenstam, ordförande för Liberalerna på Gotland, skrev en längre text på en av ledarsidorna i GT i går under rubriken "Liberalerna sätter alltid skolan först". Men inte får man kläm på vilket uttryck detta ska ta sig, mer än ytterligare utredningar. Och det talar ju inte för någon snabbt samförstånd.
Detsamma gäller oppositionen, som har sina egna invändningar mot utredningens förslag, men inte har presenterat någon tydlig bild av vilka förändringar de faktiskt vill göra.
Tydligast är Moderaterna, som står bakom det utredningsförslag som utarbetats under löpande kontakt och avstämningar med politiken.
Så om Centern tänker sig att på ett avgörande sätt avvika från utredningens förslag är det svårt att se hur ett brett förankrat gemensamt förslag ska komma till. Åtminstone om man tänker sig att hela Alliansen ska vara med på vagnen. Men det är kanske inte alls planen. Kanske är tanken istället att Centern under betingelserna måste söka stöd över blockgränsen för att finna en samsyn med framförallt Socialdemokraterna.
Det vore olyckligt. Det talar i så fall för en skolorganisation med minsta möjliga förändringar jämfört med nu, en organisation som i längden inte blir hållbar just på grund av de problem tjänstemannautredningen pekar på. Då väntar i en nära framtid när en rad skolor återigen får uppleva att de får sin existens ifrågasatt. En alldeles särskild form av utdragen tortyr.
Minsta möjliga förändringar av skolorganisationen var just vad vi fick under åtta år av rödgrönt styre år 2010 till 2018, trots tjänstemannaförslag om betydande förändringar. Och det är i grunden anledningen till att frågan på nytt blivit högaktuell.
Det känns osannolikt att man från dagens splittrade tillstånd ska finna en lösning på bara tre veckor. Även om det innebär en försening av när en ny organisation kan genomföras i praktiken, så är det viktigare att det politiska beslutet bli hållbart än att det kommer snabbt.