Mats Linder: "Inte lÀge att slarva mer med havsörnen"

Örnarna Ă€r symboler för att vi bĂ€ttrat oss. Ska vi börja döda dem i stor skala igen?

Havsörn, en norsk sÄdan i det hÀr fallet.

Havsörn, en norsk sÄdan i det hÀr fallet.

Foto: Stian Lysberg Solum/NTB/TT

Ledare2021-03-16 05:54
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Örnar Ă€r toppredatorer, överst i nĂ€ringskedjan. Det hindrar inte att de dödats av mĂ€nniskor, direkt eller indirekt. Först via jakt. Sedan med miljögifter, som DDT.

NÀr mÀnniskan levde under knappare omstÀndigheter sÄgs örnar och andra rovfÄgar som skadedjur och konkurrenter. Exempelvis i Storbritannien var det olagligt att inte försöka döda en glada, om man sÄg en fÄgel med det typiska utseendet pÄ stjÀrten. Arten utrotades ocksÄ pÄ Brittiska öarna, förutom i delar av Wales. Gladan har pÄ senare Är Äterintroducerats mycket framgÄngsrikt, med fÄglar hÀmtade frÄn Sverige, Spanien och Tyskland.

NÀrmare nutid övergick hotet mot rovfÄglarnafrÄn mÀnniskan i hög grad frÄn direkt till indirekt, frÀmst via miljögifter som anrikades i nÀringskedjan och nÄdde sina högsta koncentrationer hos rovdjur som örnar och andra rovfÄglar. Detta pÄverkade deras möjligheter att fortplanta sig och framför allt örnarna var lÀnge starkt hotade.

För knappt 50 Är sedan kunde man i Sverige en sÀsong bara rÀkna sex klÀcka ungar av havsörn, frÄn cirka 50 havsörnspar, och arten tycktes pÄ vÀg mot utrotning i Sverige. Nu rÀknar man med över 700 med framgÄng hÀckande par. Kungsörnen har ocksÄ ÄterhÀmtat sig frÄn lÀge nivÄer, Àven om antalet par skattas som nÄgot fÀrre Àn för havsörn.

Att havsörnen och kungsörnen kunnat ÄterhÀmta sig sÄ pass vittnar om att vi lÀrt oss av gamla misstag. DÀrför blir jag glad varje gÄng jag ser örnar pÄ Gotland, utom den dÀr gÄngen jag höll pÄ att frontalkrocka med en som förmodligen hade ögonen pÄ nÄgot trafikdödat matpaket. GlÀdjande nog Àr det ganska ofta jag ser örn pÄ Gotland, som en seglande symbol för att vi har bÀttrat oss.

Men att vi lĂ€rt oss av gamla misstag hindrar ju inte att vi kan begĂ„ nya. GA skrev i gĂ„r om hur Regionen i ett remissvar till LĂ€nsstyrelsen hĂ€vdar att det tas alltför stor hĂ€nsyn till örnarnas vĂ€l och ve i ett förslag till vĂ€gledning för planeringen av ny vindkraft. Regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius menar att vindkraften behövs för energiomstĂ€llningen.

Vi har sÀkert olika bilder av hur viktig just vindkraften Àr för energiomstÀllningen. Jag ser vindkraftens roll mera som ett komplement i energiförsörjningen. Den Àr inte pÄlitlig och det mÄste alltid finnas alternativa energikÀllor som kan leverera el nÀr vindkraften inte gör det. SÄ lÀnge vi inte har ett ekonomiskt försvarbart och praktiskt genomförbart sÀtt att i stor skala lagra el frÄn vindkraften sÄ kan den inte utgöra en del av basen i elsystemet.

Är det försvarbart att lĂ„ta vindkraften decimera örnpopulationen, för att kunna bygga ut en opĂ„litlig och subventionerad energikĂ€lla? Jag tycker inte det.