Mats Linder: "Förgiftad vid närmare eftertanke"

När man får reklam för ryggrakare är det dags att räta på ryggen.

"Gift vid första ögonkastet" fick TV-priset Kristallen vid en gala 2019.

"Gift vid första ögonkastet" fick TV-priset Kristallen vid en gala 2019.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Ledare2021-04-10 05:55
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Jag tillhör inte dem som hänger ut mitt privatliv på Facebook eller i andra sociala medier. Jag använder mig dock av Facebook för att i olika avseenden hålla mig informerad. Att jag då kan bli överinformerad om andras privatliv kan jag leva med, även om jag inte delar deras entusiasm för att dela med sig. Mer påträngande är något som jag aldrig vänjer mig vid, nämligen den annonsering som följer mina andra förehavanden på nätet som en skränig fiskmås följer en fiskebåt. Jag behöver bara söka efter lite information om exempelvis Wales för att denna information ska användas emot mig, så att jag blir bombad med reklam för hotell och annat. Jag inbillar mig inte att det sitter någon person och sammanställer ett lämpligt reklamutbud just för mig, men det känns ändå som ett intrång i min personliga sfär.

Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna behandlingen vid mitt senaste Facebook-besök, men då pådyvlades jag reklam för en ryggrakare! En tingest formad ungefär som en ryggborste för duschen, demonstrerad av osedvanligt håriga individer i en grotesk film som utspelar sig på min skärm medan jag försöker ägna mig åt annat.

Jag har väl antagligen inte gjort någonting tillräckligt intressant för att guida deras annonsering på senaste tiden, så då tilldelades jag någon reklam som de tycker borde vara intressant för en man i min ålder. För de vet väl knappast något om mina kroppshår?

Nu lovar jag mig själv att undersöka möjligheterna att förhindra att andra får del av mina förehavanden på nätet, så att jag kan skydda mig mot intrång från företag som Facebook och minska deras möjligheter att tjäna pengar på sina kunskaper om mig.

Vi skulle överhuvudtaget behöva en renässans för den personliga integriteten. Det känns som att vi blir mer och mer avtrubbade för intrång från både företag och stat Men när vi borde slåss för vår rätt till privatliv så är det ändå fler och fler som frivilligt blottar sig offentligt och tycks helt oförberedda på konsekvenserna.

SVT:s program "Gift vid första ögonkastet" är VÄLDIGT utlämnande för de som medverkar. Och ett pågående exempel på hur man misshushållar med medel uttaxerade för public service. SVT beskriver programmet som är inne på sin sjunde säsong:

"I programmet vet inte deltagarna vem som matchats med vem. Paren möts för första gången vid vigseln och vi följer sedan de nygifta under deras första tid som äkta makar. Efter fyra veckor får paren besluta om dom vill fortsätta vara gifta eller inte."

Men det kommer som en chock, tydligen, för alla inblandade när deltagarnas integritet inte allmänt respekteras i sociala och traditionella medier. Det klagas väldeliga över hur respektlöst de omskrivs. Christina Hill, ansvarig utgivare på SVT Göteborg, skriver på SVT:s blogg:

”Det vi nu ser exempel på i vissa krönikor och artiklar är rena karaktärsmorden, där man kan utsättas för att få sina personlighetsdrag granskade, kritiserade och avfärdade på ytterst godtyckliga grunder.”

Kalle Norwald, programmet sexolog, låter ungefär likadant på Instagram:

”Den typ av kommentarer deltagare får rörande matvanor, kroppsspråk, utseende och personlighet som nu syns i vissa forum gör mig arg och ledsen och är på inga sätt okej.”

Detta sagt av personer som tillhandahåller plattformen där deltagarna får fläka ut sig.

Det är naturligtvis inte i sin ordning att skriva om dokusåpadeltagare i alltför nedvärderande och vårdslösa termer. Men hur kan de förvänta sig att deltagarnas integritet allmänt ska respekteras, när de själva visar den så liten respekt?