Inger Harlevi är som en sådan där rundbottnad leksak som inte går att knocka omkull. En sådan där figur med underrede mycket tyngre än resten. Hur hårdhänt den än hanteras och slås åt sidan, så nog reser den sig. Inger Harlevi har genom åren fått en del smällar men hon har rest sig. Varje gång.
Hon har rest sig också efter den senaste knuffen, men står nu inför upptäckten att hennes mångåriga engagemang för det internationella arbetet i Hansan inte verkar finna nåd.
Inom kort, den 5-8 juni, står Region Gotland värd för Hansedagarna som arrangeras för 45:e gången. Inger Harlevi är sugen på att fortsätta vara vice ordförande för Hansan ett tag till, trots att hon föll för sin hantering av just resorna för Hanseförbundet.
I ett brev till regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) skriver Harlevi att hon är ”uppvaktad av ett stort antal Hansestäder och främst av Hansans ordförande, borgmästaren i Lübeck att kvarstå som vice ordförande i ytterligare tre år.”
I brevet skriver Harlevi att hon inte yrkar på att få några resekostnader täckta. Hon uttrycker bara en förhoppning att Region Gotland ska stödja hennes kandidatur på delegatsmötet. Hon vill bara ha en välsignande ryggdunk, vad det verkar.
Detta skriver hon alltså trots att det är brukligt att den som går till personval till Hansans presidium får sina kostnader täckta av hemstaden. Hon verkar bara innerligt sugen på att fortsätta ta uppgifter i Hansans namn, representera Hansan och föra dialog med olika EU-organ. Men hennes förfrågan om stöd får ett mycket svalt mottagande. Regionstyrelseförvaltningens förslag till regionstyrelsen den 26 maj var att inte prioritera, nominera eller finansiera deltagande i Hansans styrelse för perioden 2025-2028.
Samtidigt som Harlevi får det fisiga svaret så deklarerar Region Gotland sin avsikt att fortsätta prioritera medlemskapet i Hansan. Region Gotland vill fortsätta vara Sveriges representant i Hansa-kommissionen.
Det går alltså bra att skicka delegater och delegation till de årliga Hansedagarna, men inte att supporta en frivillig eldsjäl till Hansans presidium.
Region Gotland föreslås istället fokusera sitt internationella engagemang, i fråga om högre förtroendeuppdrag, på The Conference of Peripheral Maritime Regions (CPMR). Alltså den europeiska regionorganisation som driver kustregionernas intressen gentemot EU och där regionrådet Filip Reinhag (S) är ordförande.
Nu har det gått tio månader sedan Inger Harlevi (M) avgick från den finaste stolen i regionfullmäktige på Gotland. Hon föll som fullmäktiges ordförande efter en granskning där P4 Gotland bland annat avslöjade att hon gjort flera resor med koppling till Hanseförbundet på regionens bekostnad. Helagotland kunde dessutom avslöja att Harlevi därtill inte använt den resebyrå regionen hade avtal med och skulle använda enligt lagen om offentlig upphandling. För det fick hon utstå hård kritik, intern granskning från Moderaterna och en granskning som regionen gjorde av hennes resande.
Även om skattebetalarna fick stå för resor så fick Inger Harlevi själv betala dyrt. Hon föll ner i ett svart hål, har hon beskrivit, knäckt.
Upprepar det jag skrivit tidigare: Harlevi gjorde fel. Men jag blir mer upprörd av regionens brist på rutiner för att upptäcka resefifflare, än av de resor Harlevi gjorde och återrapporterade om i sammanträdesrummen.
Det kostar inte något att säga Inger Harlevis namn. Men det verkar nästan så, när hon i handlingarna till regionstyrelsens sammanträde omnäms som ”en ledamot i Region Gotlands regionfullmäktige” och ”hen” som vill ha stöd för sin Hansa-kandidatur. Som om hennes forna politiska vänner inte vill ta hennes namn i sin mun. Ovärdigt, tycker jag. Inger Harlevi är en offentlig person som tål att talas om. Låt henne resa sig nu, istället för att vara allmän spottkopp och slagpåse.