Vissa av dem som deltog i upploppen under förra vÄrens koranbrÀnningar har prövats för sina gÀrningar. Vissa har friats, andra dömts, och i veckan sÀnkte Högsta domstolen (HD) straffet för tvÄ av stenkastarna.
HovrÀtten hade dömt de bÄda mÀnnen till fem respektive fem och ett halvt Ärs fÀngelse. HD sÀnker nu straffet till tre respektive tre Är och tre mÄnader. HD menar nÀmligen att Àven om det vÄld som riktats mot Polisen inom ramen för angreppet har varit betydande, och de materiella skadorna har varit stora, Àr det inte utrett att gÀrningarna har framkallat fara för flera mÀnniskoliv eller egendom av sÀrskild betydelse.
Tolv poliser sökte vĂ„rd, fyra polisbussar sattes i brand, en polisbuss kapades och Polisen sköt varningsskott. Det vĂ€cker viss nyfikenhet kring vad HD menar Ă€r fara. I synnerhet dĂ„ HD ocksĂ„ konstaterar att det har âvarit frĂ„ga om en stor folksamling som har gĂ„tt till ett hĂ€nsynslöst angrepp mot poliser, polishundar och polisfordon. Graden av vĂ„ldsanvĂ€ndning har varit hög och angreppet har pĂ„gĂ„tt under mer Ă€n tvĂ„ timmar.â
HD finner det ocksĂ„ utrett att mĂ€nnen, i alla fall i stora drag, varit medvetna om omfattningen och karaktĂ€ren pĂ„ angreppen pĂ„ Polisen de deltog i: âDeras gĂ€rningar har vidtagits inom ramen för ett omfattande och allvarligt angrepp.â Trots detta landar HD till slut i att mĂ€nnen inte agerat tillrĂ€ckligt mycket tillsammans och i samförstĂ„nd med andra, och sĂ€nker straffen.
Det blir alltmer tydligt att landets domstolar Ă€r ur fas med bĂ„de allmĂ€n rĂ€ttsuppfattning och varandra. Först och frĂ€mst har de tingsrĂ€tter som meddelat domar efter korankravallerna dömt olika. Till exempel har tingsrĂ€tterna i Norrköping och Ărebro inte lagt fingrarna emellan medan tingsrĂ€tten i Solna friat stenkastare med hĂ€nvisning till att de kastat för dĂ„ligt. Det saknas uppenbart juridisk praxis för vĂ„ldsamt upplopp och sabotage mot blĂ„ljusverksamhet.
Det Ă€r dĂ€rför besvĂ€rande att RiksĂ„klagaren schabblade bort chansen till tydligare praxis. MĂ€nnen överklagade HovrĂ€ttens dom, men det gjorde aldrig RiksĂ„klagaren. Detta trots att RiksĂ„klagaren framhĂ„llit bristen pĂ„ praxis och menat att mĂ€nnen borde ha dömts till lĂ€ngre straff. RiksĂ„klagarens underlĂ„tenhet att överklaga innebar dock att mĂ€nnen inte kunde dömas till lĂ€ngre straff Ă€n HovrĂ€tten dömt ut. Att landets högsta Ă„klagare, tillika chef för Ă klagarmyndigheten, Ă€r medveten om behovet av praxis kring straffmĂ€tning â och dĂ€rtill menar att de aktuella handlingarna krĂ€ver lĂ€ngre straff â men inte arbetar för det Ă€r svagt.
Att RiksĂ„klagaren klantat sig gör emellertid inte HD:s resonemang mindre mĂ€rkligt. Att medvetet ingĂ„ i ett samordnat angrepp mĂ„ste vara försvĂ„rande. För om att under flera timmar kasta sten pĂ„ poliser, sparka pĂ„ en polisbuss, stĂ„ pĂ„ taket pĂ„ en polisbuss, ta sig in i en polisbuss, flytta kravallstaket, upptrĂ€da aggressivt mot polisen â samt applĂ„dera och mana pĂ„ resten av folkmassan â ger tre Ă„rs fĂ€ngelse: vad krĂ€vs för att komma upp i maxstraff om 18 Ă„r?