Intervju
Vilka mönster ser du som mest avgörande i beslutsprocessen?
– Det börjar med en – oftast extern – utredning som förslår nedläggning av akutverksamheten eller delar av den. Sedan läggs BB ner. Då kan man hänvisa till vårdkvalitet, ekonomiska argument behövs inte. Befolkningen på orten förstår vart det är på väg och motståndet tilltar med protestlistor, debattartiklar och demonstrationer. Protesterna går över partipolitiska gränser, i stället är skiljelinjerna geografiska. Regionen uppvaktas. Sjukvårdspartier bildas, oftast som reaktion på att man uppfattar att det ”egna” partiet sviker. Den dygnetruntöppna akutmottagningen stängs. Hybridmodeller prövas med begränsade öppettider, olika varianter av närakut, överföring till privatägda entreprenader. Få av dessa blir bestående. Mest avgörande? Förmodligen direktiven till de utredningar som regionledningen beställt.
Vilka är de största konsekvenserna för vården och patienterna när ett akutsjukhus läggs ner?
– Gäller nedläggningarna orter med långt avstånd till närmaste kvarvarande sjukhus och man insjuknar akut i sjukdom där tiden till behandling är avgörande ökar risken för dåligt utfall. För vissa mindre vanligt förekommande sjukdomar är det klokt att behandla bara på större sjukhus där man kunnat skaffa större erfarenhet. Ett akutsjukhus i närheten inger trygghet. Det har till exempel varit ett argument för att behålla de små sjukhusen i gruvsamhällena Gällivare och Kiruna.
Hur påverkar nedläggningarna beredskap och samhällssäkerhet i mindre orter?
– Beredskapsargumentet har inte använts under de senaste decennierna men har på nytt blivit aktuellt. Försvarsberedningen har framhållit att det enskilt viktigaste för hälso- och sjukvårdens beredskap är tillgången till akutvårdplatser.
Du har nämnt att mindre sjukhus ofta har hög patientnöjdhet. Vad tror du är orsaken till det?
– Stabil och erfaren personal, särskilt då sjuksköterskor och undersköterskor – även om det finns undantag. Intimare vårdmiljöer känns mer personliga. Bättre kontinuitet. I nationella kvalitetsjämförelser av vanligt förekommande sjukdomar och skador hävdar sig många små sjukhus bra när det gäller vårdkvalitet och hur det går för patienterna.
Hur balanserar vi etiska värden, som tillgänglighet och jämlik vård, med ekonomiska och organisatoriska realiteter?
– Som du säger behöver analys av ekonomiska och organisatoriska konsekvenser kompletteras med etiska analyser – som jag vill hävda också är realiteter även om de sällan kan åsättas ett exakt mätvärde. De etiska värdena är många och kräver en lärobok för att beskriva, men själva analysmodellen kan vara en aktörsanalys. Man betraktar ämnet ut olika aktörers perspektiv, ett efter ett: patient, närstående, vårdpersonal, tjänstemän, ledning, offentlig vård, privat vård, lokalsamhället, nationellt perspektiv – och gör sedan sammanvägningar
Vilka åtgärder tror du skulle kunna bromsa nedläggningar och stärka mindre sjukhus?
– Synnerligen omfattande fråga med många tänkbara förslag. Jag begränsar mig till ett par reflektioner. Jag är inte säker på att alla nedläggningar av akutsjukhus måste hejdas. I till exempel Stockholm har fem akutsjukhus lagts ner sedan 60-talet, detta troligen utan negativa effekter för patienterna. Många små sjukhus profilerar sig nu för att överleva, framför allt när det gäller kirurgiska ingrepp. Till exempel Hässleholm och Lindesberg – höftledsoperationer, Lycksele och Värnamo – fetmakirurgi. Då får man underlag för att ha narkosläkare på plats och IVA-platser tillgängliga. Ett gemensamt nationellt ansvar för akutsjukvården kan ta sig många former, till exempel genom att regionerna själva gör en nationell solidaritetsplan. Eller ökad statlig styrning, eventuellt statligt huvudmannaskap, något som Vårdansvarskommittén, en SOU under Socialdepartementet, nu ser över.