Citatet"Världen har kommit till Sverige. Vi har en unik chans att berika vår kultur, göra vårt liv intressantare i kontakt med invandrarna", skrivet av Birger Norman pryder den ojämna tunnelbaneväggen långt under marken i förorten Tensta utanför Stockholm. Det är på den blåa linjen som också kallas den mest deprimerande linjen eftersom majoriteten av den går under mark. Barnfamiljer, arbetande singlar och äldre råder det gott om, som dagligen åker med tunnelbanan.
Trots detta har området ett dåligt rykte. Skjutningar, segregation och fattigdom talas det ofta om. Socioekonomisk utsatthet. Kriminalitet. Men spenderar man tid i Tensta är det tydligt att området kantas av en gemensam nämnare. Arbetare. Hårt arbetande människor som försöker få livet att gå runt. Citatet är fint, men felplacerat.
Poeten och författaren Birger Normans citat har en positiv inställning till invandring och ser det som något fint med att Sverige har invandrare. Det berikar vår kultur och vårt liv.
Den synen har inte funnits i Sverige på länge. Med krav om att ”integrera” sig (snarare assimilera sig) och ett tydligt motstånd mot invandrare, anser man att de ska vara tacksamma bara de får vara här. Trots att integration behöver ske åt båda hållen.
Avsaknaden av investeringar i Tensta har gjort att hyrorna är billiga – och arbetarklassen har råd att bo där. Skenande räntor, inflation som gör att paprikor är för dyra för att köpa och en skev bostadsmarknad gör Tensta till ett prisvärt alternativ.
Det går inte sticka under stolen att Tensta är ett segregerat område. Men det är för att man inte investerat i området. Och på grund av mardrömshistorierna man hör. Människor reagerar väldigt starkt så fort de hör att någon bor där. Hur kan man möjligen bo där? Är inte det ett hemskt område? De verkar aldrig ha satt fot där ens.
Spenderar man tid i Tensta inser man att de som bor där är hårt arbetande människor som vill försörja för sina familjer. Åker man dit en sen onsdagskväll så är det många personer i uniform på väg hem från jobbet. Personer som får Sverige att gå runt. Och gängen som det talas om syns inte till. Att ha förakt mot förorten blir därför inte bara rasism, utan också ett förakt mot arbetarklassen.
Men varför man valt att det citatet ska pryda ett av de mest segregerade områdena är oklart. Det blir nästan som en uppmaning till personer som bor i Tensta att de är värdefulla för samhället. Att de inte ska glömma bort det. Vilket är viktigt. Men det blir lite retsamt när det är det första man ser så fort man är på väg in mot stan. Mot riksdagen. Där vi tillåtit Sverigedemokraterna att ta över.
Det är tyvärr ett citat som relativt få personer i Sverige håller med om i dagens Sverige. Ingen i Tensta behöver övertygas om att invandring är en positiv sak. Eller om att perspektiven som personer från andra länder har värde.
Det är andra områden som skulle behöva påminnas om detta. Kanske är det problemet? Att medan man varit upptagen med att försöka berätta för invandrare hur de ska integrera sig så har man helt glömt bort att göra något själv. Invandrarna jobbar och tar hand om sina familjer. Livet lunkar på. Precis som för någon som hade varit född här. Men varför lägger man då ansvaret på personen som kommer hit? Man klagar på att personen väljer att bo i Tensta, men betalar den inte nog för att ha råd med hyrorna i Stockholms innerstad.
Det blir ett problem som starkt kopplas arbetsrättsliga villkor och lika möjligheter. Sen om övriga samhället känner ett förakt mot en, kanske man känner ett behov av att bo i ett område med likasinnade. I ett område där ett citat om hur fin invandringen är pryder tunnelbaneväggen.