Vad händer när förtroendet för en fri press, radio och tv sjunker?
Eller snarare: vad händer när politiska krafter lyckas framställa fria medier som styrda av makten och i maskopi med varandra för att mörka de delar av verkligheten man, av okänd anledning, inte vill ska synas?
Vi ser något av det just nu.
Inte bara ständigt pk-mediehatande partiet Sverigedemokraterna ifrågasätter nu medier i allmänhet och public service i synnerhet. Moderaterna och Kristdemokraterna ligger också på för att på olika sätt styra hur public service ska arbeta och med vad. Moderaternas starkaste distrikt, Stockholm, antog nyligen en motion om att helt avskaffa public service.
Journalisten Ulrika Knutson frågar sig i en krönika i Tidningen Journalisten: "Var pågår debatten? Krypskyttarna är kända men var finns public services försvarare?". En fråga man lätt kan instämma i.
Attackerna mot public service behöver hållas emot av övriga politiska partier som ser att huvuddelen av det man får av SVT, SR och UR inte är Melodifestivalen utan daglig kvalitativ journalistik från (nästan) hela vårt land.
Peter Wolodarski, chefredaktör för Dagens Nyheter, påpekade häromdagen att av Stora journalistprisets fem kategorier gick alla utom ett pris till medarbetare på antingen Sveriges Television eller Sveriges Radio.
Finansieringen av public service har diskuterats under många år och sedan årsskiftet gäller att avgiften dras av Skatteverket vilket också betyder att alla medborgare (med inkomst) är med och betalar.
Visst finns det fog för en del av kritiken mot att numera skattefinansierade medier på ett sätt konkurrerar med privata medier som förvisso får presstöd men som till största delen är beroende av att folk betalar för deras produkter.
Men även detta är tydligare definierat i det nya uppdraget så det återstår att se vad det leder till.
Lösningen är hur som helst inte att montera ner public service.
Medierna är det första den ger sig på som inte gillar demokratiska och öppna samhällen. Akademin är ett annat mål och här har vi hittills kunnat se både relevant kritik av den tämligen nya genusvetenskapen och hur mycket genus ska prägla olika utbildningar. Men också besinningslöst och principiellt motstånd mot forskningen i sig.
När Sverigedemokraterna nyligen la ett förslag att det inte skulle vara självklart att utländska medborgare ska få låna böcker på biblioteket ser vi ännu ett steg som tas i samma riktning.
Det som absolut behövs mer av är en saklig och konstruktiv debatt om public service, och övriga medier. Hur sköter vi vårt uppdrag?
Både konkreta exempel med konkret kritik och en mer övergripande debatt om hur vi jobbar. Att det inte finns ett återkommande och seriöst mediemagasin i SVT motsvarande SR:s "Medierna" är verkligen konstigt.
För är det något som borde ingå i public service uppdrag så är det väl just mediedebatt och mediekritik.