Jag finner det mer än en smula egendomligt när tekniska nämndens ordförande Karl-Johan Boberg efterlyser statlig hjälp till kommuner och regioner för att klara uppgiften att tillhandahålla vatten och avlopp.
– Här måste ta mig tusan staten gå in och ta ett ansvar. Det vi står inför är inte rimligt för va-kollektivet i respektive kommun.
Det är sant att det byggts upp en gigantisk va-skuld, när befintligt nät inte underhållits, uppdaterats och byggts ut i tillräcklig utsträckning.
Men vem är det då som INTE tagit det ansvar som Boberg nu vill att staten ska bära en del av?
Jo, det är kommunerna som dikterat allt från underhåll och taxor till utbyggnad och anslutningsavgifter. Det är kommunerna som har en lagstadgad skyldighet att leverera dricksvatten och rena avloppsvatten i nät som når cirka 90 procent av svenskarna. Det är kommunerna som långsamt, år efter år, dragit på sig en allt större skuld i form av gamla rör som fortfarande ligger i backen och används långt efter att de borde ha bytts ut och det är kommunerna som reagerat alltför långsamt på befolkningsutveckling och urbanisering.
Det ska för all del strykas under att Region Gotland inte är ensam om att ha samlat på sig en stor skuld och ett gigantiskt investeringsbehov. Svenskt Vatten, som är branschorganisationen för VA-organisationerna, skrev i 2020 års rapport att en förnyad, uppdaterad och utvecklad analys av det framtida investeringsbehovet för kommunalt vatten och avlopp genomförts under året. Behoven är gigantiska och investeringstakten behöver verkligen skruvas upp inte bara på Gotland utan i stort sett över hela riket.
Svenskt Vatten skriver: "Investeringstakten behöver stiga till en nivå av närmare 23 miljarder kronor per år i dagens penningvärde, varje år till år 2040. Det motsvarar en nivå runt 40 procent över dagens nivå, under hela den kommande tjugoårsperioden."
Det underlättar säkert för kommunerna om staten bidrar till de investeringar som behöver göras. Men jag tycker man måste fråga sig hur det kommer sig när en så stor del av Sveriges kommuner misslyckas med att ta ett ansvar för ett område där ansvaret är tydligt och finansieringen är garanterad. Säger kanske inte detta något om hur vi borde – och kanske framförallt hur vi INTE borde – producera nyttigheter i det här landet. Kommunerna har givits ett oerhört stort ansvar för välfärd och samhällsbyggnad och det är alarmerande när de i olika grad kollektivt misslyckas med en uppgift som är så grundläggande och långsiktig.