Jag får väl börja med att öppet redovisa att jag är part i målet. Sedan drygt fem år tillbaka kör jag på biogas. En miljöbil. Än så länge.
Vi har sett det förr, hur politikerna utsett favoritbilar som sedan fallit i onåd. Så var det med etanolbilarna. Mackarna tvingades tillhandahålla etanolpumpar, vilket orsakade mackdöd när mindre mackar i glesbygden inte ansåg sig kunna bära kostnaden för tvånget. Men etanolbilarna framstod snart som en återvändsgränd på vägen framåt. I gengäld tvingas nu bilister med bensinmotorer hälla ett bränsle med allt högre andel etanol i sina tankar.
Så var det med de snåla miljödieslarna. De kunde säljas till förmåliga villkor för köparna. Men några å senare fick man för sig att miljödieslarna inte ens skulle få framföras i stadsmiljö.
Nu kommer oturen till de hittills någorlunda välbehandlade gasbilarna. De har tidigare fått åtnjuta åtminstone en liten andel av miljöbilspremierna. Men det är det slut med nu, om regeringens utredning om utfasningen av fossila bränslen får råda. Miljöbilar, det ska vara elbilar eller vätgasbilar. De tillhör framtiden. Allt annat ska fasas ut.
Det är vansinne, om du frågar mig. Exempelvis elbilarna släpper visserligen inte ut någon koldioxid under drift. Men de är resurskrävande att tillverka. Och drivna av el är de inte grönare än elen de drivs av. Hur klimatvänlig är en elbil som drivs av el från tysk kolkraft? Från alla de där kolkraftverken som de miljövänliga tyskarna har dragit igång sedan de började avveckla kärnkraften. Som svensk elproduktion och elmarknad utvecklar sig kommer vi att få mer och mer importerad kolel i våra nät.
Biogasen är inte en fossil energi. Den framställs och används i ett slutet system. Man kan på goda grunder, anser jag, hävda att biogasbilen är bättre ur miljösynpunkt än elbilen. Men den passar inte in förkunnelsen från företrädarna för nollutsläpp.
Utvecklingen av framtidens biltrafik borde ske på flera täter, så att olika tekniker och bränslen får tävla mot varandra. Men istället har vi fått en situation där regeringen utser kelgrisar, som sedan på ibland tvivelaktiga grunder döms ut. Och hur ska vi kunna förlita oss på en miljöpolitik där ett bränsle först får understöd från ovan för att sedan särbehandlas negativt istället? I offentliga upphandlingar, exempelvis, kommer väl fordon som drivs av biogas att gå från givna kandidater till diskvalificerade på förhand.
Hur ser Region Gotlands politiker på detta? De har ju till och med drivit igenom en upphandling där just biogas föreskrevs som drivmedel. Här finns regional framställning av biogas på ön. Blir biogasen ens möjlig i den nya upphandlingsprocess som påbörjats?