Gotland har ett mycket stort behov av att rekrytera lärare de närmaste åren. Än större blev uppgiften när Centern och den samlade vänstern i ett anfall av ansvarslöshet enades om att ignorera tjänstemannaförslaget till ny skolorganisation. Därför blev Gotlands behov av nyrekryterade lärare ÄNNU större än det annars hade varit.
I gårdagens GA talade hårt prövade skoldirektören Torsten Flemming om fjärrundervisning som en metod att något minska behovet av befintlig personal och göra rekryteringen något mindre svår. Så långt kan det alltså gå. Och det påverkar naturligtvis kvaliteten när man väljer en undervisningsform som inte är optimal
Jag är djupt skeptisk till fjärrundervisning som ett fullödigt alternativ till... eh, ska vi kalla det närodlad undervisning. Om fjärrundervisning överhuvudtaget är försvarbart att bedriva beror på vad som ska läras ut. Och in. Enklare studier kan gå bra, men ju mer sammansatt och komplicerat ett ämne är, desto viktigare är det att lärare och elever befinner sig i samma rum. Det gäller i synnerhet om det som ska läras innebär en processen som ska ske i samverkan med andra där det är viktigt att förstå sammanhang.
Region Gotland använder redan fjärrundervisning, framgår av gårdagens GA-artikel, bland annat för modersmålsundervisning. Eller hemspråk, som man sade förr. Fjärrundervisning just i det ämnet har jag inga invändningar emot, bland annat och kanske främst på grund av att det vore orimligt att begära att alla kommuner ska ha tillgång till lokala lärare i alla de modersmål som kan bli aktuella för undervisning. Det är i dag bara kring hälften av alla modersmålslärare som är behöriga. Utan fjärrundervisning skulle de väl utgöra en ännu mindre andel.
Jag tycker det finns fog för att överväga om kommunerna överhuvudtaget ska åläggas att tillhandahålla modersmålsundervisning. Det finns argument både för och emot. Visst finns det en nytta med att vara flerspråkig, men modersmålsundervisningen tar uppmärksamhet och tid från kärnämnena, även om det naturligtvis har blivit bättre sedan modersmålsundervisningen gavs som ett utbytesämne. Numera sker den oftast efter ordinarie skoltid, istället för att eleven ska lämna den klass som den normalt befinner sig i.
Vore det inte rimligt att åtminstone vara mer restriktiv och ställa högre krav på att den modersmålsundervisning som bedrivs verkligen resulterar i kunskap och förmåga. Det måste väl ändå vara ett villkor för att modersmålsundervisningen ska ge de positiva effekter som den tillskrivs?