Ledare: Linder: "Hur kan två enkäter ge så olika resultat?"

Gotlandshems vd Elisabeth Kalkhäll höll inte igen när hon i gårdagens GA beskrev resultatet av den medarbetarenkät som skyddsombuden genomdrivit:

– Jag tycker det är anmärkningsvärt och helt oacceptabelt. Inga medarbetare ska behöva känna så här.

Uppenbarligen har hon förtroende för att resultatet är korrekt. Att 47 av 50 arbetare upplever en tystnadskultur och att 19 av 28 på kontorssidan håller med. Och att 41 av 50 arbetare är rädda för repressalier om de skulle ge uttryck för sina åsikter om verksamheten, liksom 16 av 29 kontorsanställda.

Men jag undrar hur Elisabeth Kalkhäll förhåller sig till att resultatet blev helt annorlunda i den medarbetarenkät som företaget genomförde. Den medarbetarenkät som medarbetarna inte kände igen sig i och som fick skyddsombuden att agera för en ny enkät.

Hur kom denna första medarbetarenkät till? Innehåller den ingenting väsentligt om hur företaget mår? Var den mer till för att dölja eller frisera tillståndet i företaget än för att utröna hur det står till? Hur lyckades den första medarbetarenkäten annars undvika att upptäcka det, som blivit så uppenbart i den andra enkäten? Är det så enkelt att förtroendet bland medarbetarna är så oerhört lågt att de inte vågade vara uppriktiga i företagets egen medarbetarenkät, av rädsla för att anonyma svar i själva verket inte alls skulle vara anonyma och skulle kunna användas emot dem?

I så fall är det verkligen illa ställt.

Problemet är ingalunda nyupptäckt. GA skrev exempelvis om tystnadskulturen inom Gotlandshem i november i fjol, vilket då föranledde att regiondirektören Peter Lindwall förklarade att all form av tystnadskultur är oacceptabel. Så nog hade Gotlandshems ledning nu intresse av att ge en ljusare bild av läget. Men problemet finns uppenbarligen kvar.

Arbetsmiljön inom Gotlandshem är inte bara ett problem för de anställda och för ledningen. Organisationer som i hög grad kontrolleras och hämmas av medarbetarnas rädslor fungerar inte väl. Det blir organisationer med osjälvständiga medarbetare som kan undvika att agera utan tydliga order. Organisationer som kväver initiativkraft och kreativitet och där man skyr personligt ansvar och gömmer sig för problem. Det drabbar även de boende och ägaren, Region Gotland, och blir därmed en angelägenhet för hela ön.

Om man ska hitta något positivt i enkäten så är det att en majoritet av de tillfrågade har förtroende för sin närmaste chef. Då är inte hela organisationen infekterad och det finns medarbetare med förtroendekapital som man kan delegera mer ansvar till.