Linder: "Expansiv vänster drar fel slutsats av pandemi"

En uppblåst stat är inte en stark stat. Det är en stor men sårbar och ömtålig stat.

Gudrun Schman som blåser upp en ballong får illustrera problemet.

Gudrun Schman som blåser upp en ballong får illustrera problemet.

Foto: Björn Larsson Ask/Svd/TT

Ledare2021-04-27 05:55
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Elektriskt men inte elektrifierande. Gårdagens möte i regionfullmäktige blev ännu ett möte där ledamöterna fick arbeta på distans. Ordinarie ledamöter ska ha kameran på men ljudet av, utom när de ska prata, påminde fullmäktiges ordförande Inger Harlevi.

När fullmäktige långt om länge lyckades ta sig förbi de inledande punkterna – coronainformation och revisionsberättelse – och äntligen kom in på de ärenden som man hade att behandla – som årsredovisning, bokslut och kompletteringsbudget – så fann talare efter talare anledning att önska att denna speciella tid, denna långa period präglad av covid-19, snart ska vara över.

Efter ett tag kom jag på mig själv med att önska samma sak om det möte jag satt och lyssnade på.

De slutsatser som den vänstra delen av fullmäktige drar av erfarenheterna av pandemin förvånar väl mig inte precis, men frustrerad blir jag. I olika underlag önskade de en satsning på den "starka staten". Det var ingen hejd på hur de ville skruva upp ambitionsnivån för stat och kommun i ett land som redan har världens högsta skatter.

Men den stat som maximerar sina utgifter är inte stark. Den som försöker täcka allt sprider sig för tunt.Har det inte i och med pandemin återigen visat sig hur viktigt det är att ha ordning på statsfinanserna för att ha resurserna och manöverutrymmet för att hantera plötsliga kriser? Den stat som åtar sig fler och fler uppgifter, som ständigt vill hitta nya sätt att lägga medborgarnas liv till rätta, riskerar att sköta sina uppgifter, även de mest centrala, allt sämre.

Stat och kommun behöver fokusera sig, inte svälla över alla bräddar.

Vi fick en ganska intressant debatt om en motion från flera vänsterpartister, som vill att Regionen ska se över sina rutiner vid anställning så att ensamkommande som hotas av utvisning kan stanna i landet.

Den som följt denna ledarsida minns förhoppningsvis vad jag tycker om den så kallade gymnasielagen, som skulle ge cirka 9000 ensamkommande möjlighet att stanna i Sverige trots att de bedömts sakna asylskäl. Den samlade vänstern och Centern röstade i strid med alla invändningar från den juridiska sakkunskapen denna usla lag genom riksdagen, en lag som skulle ge en utpekad grupp undantag från den reguljära migrationspolitiken så länge de skötte studierna eller försörjde sig. En lag som exempelvis satte pressen på lärare att i praktiken bestämma över ensamkommandes hemvist. En på alla sätt bedrövlig lag och eftersom ömmande skäl förblir ömmande så återaktualiseras denna grupps situation gång efter gång. Och nu vill alltså vänstern att Region Gotlands anställningsförfaranden ska justeras för att i görligaste mån ge fasta anställningar till arbetssökande som omfattats av gymnasielagen, så att de ska kunna stanna i Sverige. En rättsvidrig lag som fortsätter leverera genom att i det oändliga dra ut en process som var smärtsam nog från början.