Gotland är en ö som sjuder av rykten och halvkvädna misstankar, hårresande historier och berättelser som är svåra att hänga med i eller svåra att tro på. En ö där många känner många och där många känner fruktan inför att stöta sig med människor som har stort inflytande och dessutom andra mäktiga människor i sina nätverk.
Mer än en företrädare för Regionen i ledande ställning har på senare tid uppmanat anonyma kritiker att ta kontakt med dem. Men ibland har ju de anonyma valt anonymiteten av skäl som fortfarande är väldigt giltiga. För vilken chef ska man då känna ett så stort och oförbehållsamt förtroende att man blottar strupen när man blottar ansiktet och gör sig mera sårbar? Konstruktiv kritik och allvarliga problem kan för all del dryftas på det sättet, men om det är den anvisade och enda vägen så är det mycket som kommer att bli osagt och fortsatt fördolt.
Det är illa nog när det gäller missnöje bland personalen i offentliga verksamheter. Vart ska de vända sig som har verkliga oegentligheter att berätta, om de vill behålla sin anonymitet? Är man beredd att lita på en insändarredaktör (som undertecknad) som lovar att skydda ens identitet, så finns det ändå gränser för vilken typ av anklagelser som är publicerbara i en tidning och på en hemsida.
Öns nyhetsredaktioner tar gärna emot tips, men det är ju inte alla som har information som vill gå den vägen och vissa typer av tips kan nyhetsredaktioner ha svårt att gå vidare med, kanske på grund av tipsets art, eller kanske på grund av att vägen till publicering är alltför lång och osäker.
Visselblåsare brukar de kallas, som slår larm om oegentligheter i verksamheter de jobbar i eller på annat sätt har insyn i. Kommunrevisionen föreslår nu att det ska inrättas en visselblåsarfunktion. En extern sådan, separerad från Regionen, som kan ta emot och undersöka tips från frustrerade och upprörda medarbetare och medborgare.
Ett strålande förslag. Det bör absolut genomföras, med det är viktigt att visselblåsarfunktionen inte bara blir en återvändsgränd, en uppsamlingsplats där potentiellt viktig information oanvänd långsamt förmultnar medan eventuella skumraskaffärer kan fortgå precis som tidigare. Visselblåsarfunktionen ska inte bara vara en ventil för uppdämd upprördhet och missnöje, utan en väsentlig verksamhet för att övervaka och förbättra Regionens sätt att fungera.