Jag skrev häromdagen om hur en ökenvandring kan vara bättre för Moderaterna än att nominera en ny person som ordförande för Gotlandshems styrelse. Jag tycker väl egentligen fortfarande att detta vägval har mycket som talar för sig. Men givet att det inte blir så, givet att Moderaterna tänker fortsätta spela handen de blivit tilldelade, så var det ju verkligen ingen dålig nominering när före detta finansmarknadsministern Peter Norman i går måndag utpekades som nästa ordförande i Gotlandshem.
Jag har haft onda aningar om Gotlandshems fortsatta förvaltning, med tanke på de agendor som olika politiska företrädare har för bolaget. Jag har oroat mig för att en ny ledning för Gotlandshem skulle vara beredd att låta politiska hänsyn gå före företagets bästa. Att Gotlandshem skulle ge sig in i bostadsprojekt som må tilltala somliga av politiska skäl, men som i grund och botten inte är ekonomiskt försvarbara.
Mina farhågor är inte lika stora längre. Det beror inte på att jag är jätteimponerad av Peter Normans politiska gärning. Han kom till politiken direkt till en ministerpost och rekryterades för sin sakkunskap snarare än för politiskt handlag. Och att han klarade detta kulturbyte är ett gott nog betyg åt hans anpassningsförmåga.
När de borgerliga förlorade valet 2014 så lämnade också Peter Norman partipolitiken när han lämnade statsrådsposten.
–I och med valet gick som det gick så lämnar jag det här arbetet och då lämnar jag allt vad politik heter, sade han till Dagens Industri och fyllde på med:
– Jag hoppas att de här fyra åren på departementet anses vara en tillgång i mitt cv. Hos de arbetsgivare som tycker att det är intressant att få en inblick i hur politik fungerar kanske jag kan göra lite nytta.
Att Peter Norman är mer näringsliv än partipolitik tycker jag inte alls är någon nackdel i hans nya uppdrag, förutsatt att han inte bara nomineras utan också utses till ordförande i Gotlandshem. Att han har erfarenhet från båda sidorna av staketet men med tonvikt näringslivet gör honom tvärtom mycket kvalificerad för att leda ett bolag som behöver styras kommersiellt åt politiskt motiverade ägare. Och om detta leder till konflikt är han också väl rustad för att hantera en sådan med fokus på bolagets bästa. Om rekryteringen av en ny vd också går bra så kan mina tidigare farhågor bytas ut mot förhoppningar.