Motorerna har knappt hunnit bli varma för Bergkvarabuss, men redan i går eftermiddag tillkännagjorde Region Gotland en ny upphandling av kollektivtrafik och skolskjutsar inför att det nuvarande avtalet löper ut 2023. Det säger väl någonting – eller snarare väldigt mycket – om hur kort avtalstiden var för den förra upphandlingen.
Jag hoppas att så många regionala bussbolag som möjligt anser sig kunna övervintra innevarande avtalsperiod så pass väl, att de har kraften att deltaga i den nya upphandlingen. Det är viktigt för det lokala näringslivet, men det är också viktigt för Regionen och skattebetalarna att det trots allt blir en upphandling som präglas av konkurrens.
Den här gången blir det en upphandling för en avtalsperiod på hela tolv år. Det visar att ju att Regionen har dragit åtminstone någon lärdom av den förra upphandlingen.
Men när avtalstiden är så lång så är det ännu viktigare att man inte upphandlar all kollektivtrafik i en enda stor klump. Föreställ er att ännu en upphandling, denna gång för tolv år, går de regionala bussbolagen helt förbi. Ytterligare tolv år i kylan där bolagen ska försöka överleva och upprätthålla någorlunda volym i verksamheten, utan någon andel alls av den kommunala kollektivtrafiken.
En upphandling med bara en vinnare kan den här gången skada bussbranschen än mer.
En upphandling som är så omfattande borde delas upp i flera mindre delar. Då kan även mindre bolag deltaga i upphandlingen, utan att de nödvändigtvis måste bilda allianser sinsemellan. Då kan vi få en upphandling med flera olika vinnare, så att man kan genomföra en upphandling med god konkurrens även efter den tolvåriga avtalsperioden. Då kan vi vidmakthålla en bussbransch med pluralism och vitalitet.
I skrivande stund har jag inte tillgång till de exakta villkoren för upphandlingen, så jag vet inte heller om man även denna gång ställer långtgående och specifika krav på vilket av alla koldioxidfria drivmedel som ska användas. Den förra upphandlingen dikterade i hög grad användning av biogas, vilket visade sig olyckligt, utestängande och konkurrenshämmande – speciellt då avtalstiden var så kort. Jag hoppas att Region Gotland inte denna gång gör samma misstag och utan istället låter anbudsgivarna avgöra om det är exempelvis biogas, biodiesel eller el som ska vara kraftkälla. Att diktera användning av biogas är en detaljstyrning, och ett gynnande av ett utpekat alternativ på andra möjligheters bekostnad, som regionen borde avhålla sig ifrån.