Ledare: Liberalerna behövs i svensk politik

LIBERAL ASPEKT

Johan Pehrson (L) är ingen stor talare. Ingen passionerad retoriker som Ebba Busch eller värdigt statsmannamässig som Magdalena Andersson. Han är killen vid grillen – som Liberala ungdomsförbundets vice ordförande Erik Berg kallade honom när han på tisdagskvällen välkomnade Pehrson upp på Almedalsscenen. Framför de drygt 2 000 personerna som samlats för att lyssna drog den liberala ordföranden pappaskämt och visade en självdistans och öppenhet som inte är alldeles vanlig hos partiledare. Han är precis vad det liberala partiet behöver i dagsläget.

Pehrsons Almedalstal var också det tal som såväl många partiaktiva som liberala väljare förväntade sig att få höra redan 2019, när man istället fick en elektrifieringskommission och betydligt fler "jag" än "vi". Sådant är inget som knyter ihop ett sargat parti och manar till ideologisk resning.

Liberalerna behöver mer än någonsin bli ett enda parti igen. De senaste årens falangstrider inför öppen ridå har varit ovärdiga att bevittna. De många avhoppen från sedan länge lojala förtroendevalda är oerhört sorgliga. Vittnesmålen inifrån partiet om en utbredd tystnadskultur och oklarheter i var partiet egentligen står likaså. Nu skingras äntligen de mörka molnen. Självklart går det inte att skylla allt som gått snett de senaste åren på Sabuni. Men hennes ledarskap räckte uppenbarligen inte till.

"Jag är socialliberal" deklarerade Johan Pehrson med emfas, och fortsatte sedan med referenser till "den breda mitten". Han talade om individens frihet och visade också att partiet fortfarande står stadigt i de värderingar som lett till att de varit en viktig del av svensk politik i över 100 år: "Jag gillar inte det extrema, varken åt höger eller åt vänster. Vi vill ha både marknadsekonomi och socialt ansvar." Samtidigt var han tydlig med att ”Liberalerna är ett frihetligt borgerligt parti. Vi ska samarbeta med borgerliga partier och tryggt förhålla oss till alla parlamentariska realiteter”.

I Ipsos väljarbarometer för juni har Liberalerna klättrat till 5 procent. Det är utmärkt. Liberalerna behövs i svensk politik. Inget annat parti kan skolfrågorna lika bra och har kämpat lika hårt för den enskilda elevers rätt till en bra skolgång fri från fluff och flummiga experimentella lärmetoder. Inget annat parti har heller lika länge och övertygat stått upp för att Sverige måste gå med i Nato och satsa på kärnkraften. För den som anser att kvinnliga rättigheter är mänskliga rättigheter, tar avstånd från identitetspolitik och relativiserande av hedersförtryck och vill att Sverige ska vara en fyrbåk i världen för demokrati och frihet finns det heller inget alternativ att rösta på. Att det är just Johan Pehrson som påminner Almedalspubliken om att "det i diktaturens Kina inte finns några Almedalsveckor" är ingen slump. 

Än är det två månader kvar till valdagen då svenska folket ska få säga sitt. Mycket kan hända. Men Liberalerna är allt annat än uträknade. Att de nu inte längre finns någon tvekan om att de har en viktig roll att spela som en stark frihetlig och humanistisk kraft i en framtida borgerlig regering, det kan vi tacka den socialliberala killen vid grillen för.