I statsvetenskapen behandlas ideologier. Det kan vara värt att påminna om apropå Liberalernas beslut att verka för en moderatledd regering även om den tar stöd från Sverigedemokraterna.
I ideologiundervisningen fanns en schematisk uppräkning av ideologier. Det var en linje med ideologier till vänster och höger i kanterna och i mitten. I kanterna var de kollektivistiska. Den vänstra var kommunismen. Den hade folket som kollektiv.
Den högra var konservatismen. Den hade nationen som kollektiv. Bredvid kommunismen fanns socialismen, som också var en kollektiv ideologi. Reformistisk socialism eller demokratisk socialism var socialdemokratins ideologi och den var lite grann närmare linjens mitt än vänstra delarna med kommunism och socialism.
På linjens mittpunkt fanns liberalismen. Den satte individen och dess frihet främst. Liberalismen i sin tur gick att dela upp i olika varianter. Socialliberalismen låg åt demokratiska socialismens håll. I den fanns en omtanke om medborgarna i en stat och därmed inrättningar för välfärd för dem. Men det innebar beskattning av individer, ett ingrepp i individernas frihet.
Nyliberalismen var en ideologi som låg nära anarkismen och var svårplacerad. Den var namne med liberalismen men så extrem att den är svår att bygga en fungerande stat på. Enligt nyliberalismen ska bara basala rättsliga funktioner finnas i en stat för att främst se till att individers äganderätt försvaras. Och så ska en försvarsmakt finnas. Även den har sitt yttersta syfte att värna individers äganderätt mot att kränkas av en annan nation.
Mellan liberalism och konservatism fanns inget i den förenklade modellen. Men kanske kan både Centerpartiets historiska pragmatism och kristdemokrati i tyska varianten med tankar om socialt omhändertagande placeras där.
Utifrån denna förenklade uppräkning av ideologier och deras karaktärer kan man finna att liberalism, om än i socialliberal variant, och konservatism har olika karaktär. Den förra sätter individen i centrum. Den senare sätter ett kollektiv i centrum, nationen eller något sorts folkkollektiv.
Borgerliga politiker har försökt få ihop liberalism och konservatism. Problemet är att det är socialliberalismen som är den attraktiva liberalismen, inte klassisk liberalism som har drag åt det nyliberala hållet.
Socialliberalism ligger åt det håll som den socialdemokratiska välfärdsstaten, demokratiska socialismens praktiska uttryck, finns. Och den är populär i Sverige. Den innehåller ju allt som en bred majoritet vill ha som bra sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, skolsystem, högre utbildning, god infrastruktur med mera.
Problemet ur liberalt och konservativt håll är att det kostar mycket pengar och därför kräver en skattenivå som är ganska hög. Ett liberalt eller konservativt eller liberalkonservativt samhälle skulle vilja ha lägre skattenivå än den som är i dag. Problemet är att då skulle den omfattande och populära skattefinansierade välfärden minska.
Av Sverigedemokraternas uttalanden är partiet nationalistiskt och nationalkonservativt. Om man bara säger konservativt eller socialkonservativt blir det för brett och passar lika gärna in på Kristdemokraterna. Det är en ingrediens med nationen som är central för SD.
För L är det individen som är den viktiga byggstenen, inte nationen. Ideologin för L är därmed en helt annan än vad SD har. L kommer utifrån sin ideologi att få svårt att vara i ett regeringsunderlag som ska bestå av både egna partiet och SD.