Ledare: Kunskapen om demokratin

När Feministiskt Initiativ startade var jag en av alla som lockades av partiet. Det händer alldeles för lite med jämställdheten och det var spännande med ett nytt parti som kunde blåsa liv i frågan. Men precis som Miljöpartiet förankrade sig FI ganska snart hårt till vänster och socialism har aldrig varit min grej.

Dagens FI-politik är så världsfrånvänd att den känns ännu mer avlägsen, däremot har partiet många väldigt kloka och duktiga företrädare. Gudrun Schyman är ju ett geni i sammanhanget och vår egen Elin Bååth upplever jag som en klok och förankrad person.

Hon berättade efter sitt första fullmäktigesammanträde att hon vill ta upp situationen för tiggarna i Visby och det är väldigt bra att denna del av verkligheten lyfts in i fullmäktiges sal. Problemet är bara att fullmäktige inte formellt kan göra så mycket, frågan ligger utanför regionens ansvarsområde.

Självklart ska man ändå göra vad man kan för att hjälpa till med det mest akuta. Partierna kan agera och gör det också vilket ni kan läsa om i Jonas Niklassons text här under.

Framför allt behövs information som bemöter alla de felaktigheter som sprids, både om att tiggarna bara luras och att tiggarna är en mätare på tillståndet i det svenska samhället.

Det handlar mer om vad vi, inte som land, utan som samhälle kan göra för att hjälpa till. Vi som medborgare och medmänniskor.

Det ska bli spännande att följa samarbetet som Jonas Niklasson berättar om. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något.

En sak som FI bidragit med är en viktig folkbildande insats. Gudrun Schyman har infört så kallade home partys där hon (eller nån annan i FI) åker hem till folk, inte bara för att prata om det egna partiet utan om hur vår demokrati och parlamentarism fungerar. Kunskapen om detta är nämligen skrämmande låg märkte man när man startade.

Det här är en lika oroande utveckling som Pisa-rapporter och krisande välfärd. Demokratin går inte att ta för given, den måste värnas och inte minst, vi måste förstå vad den betyder och innebär, både i form av rättigheter, skyldigheter och hur vi kommer till tals som medborgare.

Kunskapen om vår samhälles politiska organisation har minskat i samma takt som det anses vara okej att inte veta ett skit om den omvärld som ligger utanför den egna tillvaron.

Det är okej att förakta politiker och journalister och i denna miljö växer ”alternativa” nyhetskällor som Avpixlat och Flashback. Här borde hela samhället samverka för ett massiv informationskampanj om hur både regionen, nationen, unionen och världen fungerar.

Då är också chansen större att fler förstår varför människor kommer hit för att tigga pengar för sin överlevnad. Hur allt hänger ihop och hur det vi gör påverkar vår omvärld.

Om man trots all denna kunskap fortfarande tror att människor tigger för att de inte orkar arbeta, att de egentligen åker limousin och har massor med pengar, då borde man sätta sig där själv med en pappersmugg.

För vem vill inte bli rik utan att lyfta mer än en mugg?