Vem vill inte ha en hög lön utan att behöva jobba särskilt hårt?
Sanningen är att politiken skulle behöva många av alla dem som engagerar sig i samhällsfrågor men utanför politiska partier. Särskilt alla som är kritiska till systemen och dagens politiska processer. Kritiker är alltid bra att bjuda in, i alla organisationer, företag och föreningar. Den som väljer att avfärda all kritik som gnäll har få möjligheter att utvecklas.
Partierna som funnits länge har ofta väl inrutade system för hur man "gör karriär". Men de flesta har tvingats tänka om eftersom de traditionella rekryteringsvägarna inte längre fungerar.
Jag tror man behöver tänka nytt i ett ännu bredare perspektiv. Jobba med fokusgrupper och mycket mer med utåtriktad verksamhet. Alla behöver inte engagera sig som politiker med målet att jobba i nån politisk nämnd eller ha andra medlemsvalda eller folkvalda uppdrag.
Man kan bidra till ett parti genom att dela med sig av sin kunskap i olika frågor och som rådgivare eller bollplank.
Den som trots allt väljer att engagera sig i ett politiskt parti får ett spännande arbete men också ansvarsfyllt och ett jobb som aldrig blir klart. Kraven på att man ska vara tillgänglig är höga och antalet uppdrag att ta tag i oändligt.
Uppdraget har också ändrats väldigt mycket på ganska kort tid. Både för fritidspolitikern och för den som jobbar med politik på heltid. Frågorna man har att hantera har blivit mer komplexa, antalet politiskt engagerade har minskat vilket betyder att allt färre känner en politiker, kunskapen om politiskt arbete minskar och klyftorna mellan politikerna och medborgarna ökar.
Politikerna kan själva göra mycket för att öka kunskapen om politiskt arbete och vad det innebär att kunna påverka olika frågor i samhället.
Jag skriver ofta om att partierna är dåliga på att lyfta fram fler och inte alltid låta toppföreträdare synas och höras. Det gäller alla partier i varierande grad.
Vid nästa sammanträde i regionfullmäktige ska man ta beslut som rör både partistödet och ett mer praktiskt stöd i form av politiska sekreterare (som också är en sorts partistöd).
Det här stödet behövs. Problemet är att man inte kan kolla fullt ut hur pengarna (skattemedel) används. Det är mycket upp till partierna att bestämma hur pengarna gör mest nytta men syftet är ju att pengarna ska användas till politiskt arbete för att göra Gotland bättre på olika sätt.
De politiska sekreterarna infördes 2019 och kostar sammanlagt cirka 2,5 miljoner kronor per år. Totalt får partierna tillsammans cirka 7 miljoner kronor i partistöd. Regionfullmäktige ska också besluta om en utvärdering av de politiska sekreterarna för redovisning i april 2023.
De anställda regionråden (5,75 tjänster) kostar tillsammans cirka 4,3 miljoner per år.
Så länge vårt samhälle bygger på att det finns politiska partier som jobbar fram politiska förslag som ligger till grund för hela vårt samhälles sammansättning, måste politiken också få kosta pengar.
Den som tror att administration och politiskt stöd är slöseri med skattepengar brukar alltid hävda att just dessa funktioner kan sparas på när pengar behövs till vård, skola och omsorg. Det är ett resonemang med vissa brister men klart är att medborgarna har rätt att få insyn i hur deras skattepengar används av partierna.
Om man som Sverigedemokraterna inte har vare sig anställda eller lokal politik uppstår ju vissa frågor just rörande detta.
Till exempel.