Så sent som i april kritiserades en skola i Halland för att ha använt över 20 år gamla läromedel på högstadiet (SVT 28/4). Det är inget isolerat problem. I åratal har det kommit rapporter om bristen på läromedel i skolan. Det är allvarligt.
Var tredje lärare uppger att de inte kan köpa in de läromedel de behöver för sin undervisning, enligt en rapport från Läromedelsförfattarna och Lärarförbundet. Och rektorerna håller med. Fyra av fem rektorer säger sig vara begränsade när det gäller läromedelsinköp, främst på grund av bristen på pengar. Besparingar i skolan är inget nytt, och just läromedel är en av de saker som det ofta dras in på.
När det saknas skolböcker så kopierar lärarna i stället, vilket skapar en ond cirkel. Kostnaderna för läromedel hålls ned, samtidigt som förlagen som ger ut läroböcker ser en försäljning som viker. Även sponsrat skolmaterial, ofta framtaget av olika intresseorganisationer, letar sig in i skolorna. Både LO och Svenskt näringsliv erbjuder vad de kallar “kostnadsfritt skolmaterial”. Det kan tyckas oskyldigt, men i grund och botten är det inte opartiskt och självklart har varje organisation sin agenda och sin vinkling på hur saker och ting förhåller sig.
I Stockholm har politikerna under våren debatterat det faktum att flera skolor gett lågstadieelever läxor som bara kan göras i särskilda appar på en smartphone. Förutom att man inte tar hänsyn till de elever som kanske inte har eller kan låna en telefon är det också onödigt. Vad vinner en 7-åring på att göra sin läxa i en app? Vad är det för fel på en vanlig lärobok med uppgifter som skickas med hem i ryggsäcken?
Felet är sannolikt att riktigt bra läromedel kostar pengar. Regeringen har försökt råda bot på problemen genom att förtydliga skollagen med skrivningar om att alla elever ska ha rätt till ändamålsenliga läromedel. Man har också infört ett statsbidrag på över en halv miljard per år som skolhuvudmän kan söka för att sedan köpa böcker för pengarna.
Men som med alla riktade statsbidrag finns problem, och många skolor har både missat att söka bidrag eller blivit tvingade att betala tillbaka för att man inte kunnat redovisa vad medlen använts till på ett korrekt sätt. Förra året beräknade Skolverket att över 150 miljoner kronor kan komma att krävas tillbaka.
Problemen med bidragen visar på en ohållbar ordning. Kommunerna är ansvariga för grund- och gymnasieskolorna i Sverige. Att de inte förmår att tillhandahålla något av det mest grundläggande för en fungerande undervisning, skolböcker, är anmärkningsvärt. Här behöver både lärare och föräldrar höja sina röster. Oavsett om barnet kommer hem med en 20 år gammal skolbok eller får läxorna i en app behöver de ansvariga ställas till svars. Så ska det inte vara.