För att vara nationell säkerhetsrådgivare hade Henrik Landerholm ett rätt undermåligt handhavande med viktiga handlingar.
Vi vet att han glömde sin mobiltelefon på Ungerns ambassad i samband med de infekterade Natoförhandlingarna. Han glömde en anteckningsbok på Sveriges Radio, och han slarvade bort sitt tjänstekort och passerkort.
Inget av detta har föranlett några åtgärder, men som vi vet finns det mer på Landerholms CV.
Under en uppstartskonferens med nyckelpersoner och chefer i den nya organisationen för nationell säkerhet i Regeringskansliet, lyckades Landerholm glömma för riket mycket känsliga dokument i ett enligt honom låst skåp.
Händelsen som utretts av Riksdagskansliet och därefter lämnats utan åtgärd, blev en följetong i media vilket fick Säpo att reagera. En anmälan gjorde och en utredning startade. Nu har utredningen utmynnat i att Landerholm åtalas för vårdslöshet med hemlig uppgift.
I och med åtalet har förundersökningen blivit offentlig och det vi nu kan läsa oss till får mig att häpna.
Nu visar det sig att det låsta skåpet på kursgården ska ha varit olåst, och personen som hittade de säkerhetsklassade dokumenten kan ha kopplingar till våldsbejakande extremism.
Personen som hittade dokumenten är inte längre kvar i Sverige, men i förundersökningen kan vi se att hen, några månader efter händelsen, mottog 15 000 kronor från en person med ryskt medborgarskap som kopplas till ledarskiktet i en våldsbejakande islamistisk miljö.
Landerholm själv nekar till anklagelsen och hävdar att han inte visste att dokumenten var säkerhetsklassade, vilket i sig är ett anmärkningsvärt erkännande av en nationell säkerhetsrådgivare.
Jag konstaterar krasst att vi under några år hade en nationell säkerhetsrådgivare som inte hade koll på sina saker eller visste hur man kunde se att säkerhetsklassat material var just säkerhetsklassat. Men det är ändå inte det värsta i denna mycket anmärkningsvärda historian.
Om vi utgår från att Landerholm är en slarver så kan vi konstatera att säkerhetsarbetet på Regeringskansliet inte heller håller någon högre klass. Den utrednings som gjordes på Regeringskansliet som visade att Landerholms agerande inte skulle leda till några vidare åtgärder, sågas totalt av Säpo som bland annat skriver följande om utredningen.
”Under arbetet har ingen kontakt med Gällöfsta genomförts, ingen dokumenterad utsaga av Landerholm presenterats samt oriktig redogörelse för händelseförloppet presenterats”.
Enligt förundersökningen har dokumenten legat kvar på kursgården i två dygn innan de själva tog kontakt med ett privat företag som i sin tur informerade Regeringskansliet om dokumenten.
Landerholm själv hade rest till Berlin i arbetet vilket han också fått kritik för då resorna ofta sammanföll med privata besök hos sambon som då bodde i Berlin.
Dokumenten hämtades då efter två dagar, men blev sen liggande i fyra dagar till innan Regeringskansliets säkerhetsavdelning började titta på det som hänt.
Och utifrån Säpos kritik mot utredningen så förstår jag att Regeringskansliets titt på dokumenten var snabbt avklarad. Den interna utredningen ansågs tydligen inte heller vara av den digniteten att den skulle diarieföras. Enligt Säpo dröjde det 673 dagar innan Regeringskansliets utredning av Landerholms glömda dokument diariefördes. Något som även kan tolkas som ett försök att mörklägga hela affären.
Här borde det räcka med nya uppgifter från den märkliga säkerhetsläckan, men i förundersökningen kan vi också konstatera att de numera berömda dokumenten har försvunnit igen. Regeringskansliets säkerhetschef påstår att Landerholm fått tillbaka dokumenten, medan Landerholm nekar till att ha tagit emot dem igen.
Ulf Kristerssons, och moderaters, vana att rekrytera gamla kompisar till tunga och välbetalda uppdrag funkar uppenbart inte så bra. Det är också Kristersson i sin roll som statsminister som är högst ansvarig för Regeringskansliet. Varken Kristerssons rekrytering av Landerholm eller Regeringskansliets agerande runt de glömda säkerhetsklassade dokumenten imponerar, om vi uttrycker oss snällt.
Det som nu rullas upp inför öppen ridå efter att Kristerssons handplockade nationella säkerhetsrådgivare står åtalad för vårdslöshet med hemlig uppgift är något som mycket väl skulle kunna vara hämtat från en skämtserie. Mitt i detta står Ulf Kristerssons som högsta ansvariga chef och är det något han borde ägna sin tid åt framöver så är det att stärka säkerhetsarbetet på Regeringskansliet.