Inte minst för att parterna just nu i många branscher kommer överens om tillfälliga lösningar och kollektivavtal för att företag ska slippa säga upp sina anställda på grund av corona-krisen som slår så oerhört hårt och snabbt mot många företag.
För i grund och botten har fack och arbetsgivare samma mål: att det ska gå bra för företagen och därmed för deras anställda respektive medlemmar. När avtalen väl är på plats är det av vikt att de hålls och att det inte sliras på det som man bestämt.
I verkligheten är fack och arbetsgivare oftast inte två parter som krigar med vässade vapen. Förhandlingarna kan vara tuffa och tonläget högt men det finns en gräns som passeras när man kallar varandra saker.
IF Metall på ön verkar något ambivalenta i vilket tonläge de vill ha. Ena dagen anklagar de arbetsgivarna för att inte bry sig om sina anställda för fem öre, nästa dag ber de om ursäkt för sitt detta utspel, dagen därpå är de tillbaka på ruta ett och tycker att arbetsgivarna har fel när de reagerar på att bli kallade det som IF Metall dagen innan bad om ursäkt för.
Häng med där om ni kan.
Det finns naturligtvis arbetsgivare som inte begriper att kollektivavtalet är ett avtal som båda parter står för, inte bara facket. Då finns det många sätt att hantera detta och använda avtal och arbetsrättsliga lagar som stöd.
Att svepande anklaga alla arbetsgivare för att vara giriga och illvilliga är oseriöst. Lika oseriöst som att påstå att facket är emot alla förändringar och bara säger nej till allt.
Kollektivavtalet är en fantastiskt effektiv och lönsam uppfinning får båda parter. Egentligen kan man tycka att det bara borde gälla medlemmar i facket men det skulle å andra sidan skapa orimliga uppdelningar av personalen.
Alla de som väljer att inte vara med i facket får del av fackets framgångar helt utan att bidra med vare sig medlemsavgifter eller insatser i form av fackligt arbete. Det enda de inte kan räkna med är att få fackets stöd den dag de själva drabbas av en orättvisa eller behöver annan hjälp.
I takt med att samhället blir alltmer individualiserat minskar också anslutningsgraden. Många anser också sannolikt att det omoderna äktenskapet med Socialdemokraterna är oförenligt med den egna övertygelsen. I dag är inte S i majoritet ens inom LO-kollektivet.
Kollektivavtalets betydelse tas som självklart för många i dag, liksom många andra demokratiska rättigheter som människor före oss kämpat sig till. Det är ett problem redan nu men kan göra det ännu krångligare i framtiden.
Om allt färre är med förlorar de anställda makt, men utebliven konkurrens ger också möjlighet för "fel" personer att ta sig till fackliga förtroendeposter som man inte är vare sig lämpad eller utbildad för. Även det riskerar att minska fackets inflytande.
Facket borde därmed ägna sig mindre åt partipolitik som deras medlemmar inte vill ha och mer åt att marknadsföra facket som den aktör som för din talan så du inte behöver.