Efter att det rödgröna styret i regionen presenterat sin budget har Moderaterna i regionen med Kristoffer Tamsons i spetsen gått till motangrepp. I en debattartikel i SvD kritiserar han de ökande kostnaderna för politiken, medan regionens kärnverksamheter som sjukvård och kollektivtrafik får stå tillbaka. "Det är talande att den största satsningen läggs på byråkrater i regionhuset, vars budget ökar med över 16 procent," skriver han (17/10).
Han fortsätter: ”Det är inte rimligt att den enda delen av regionen som inte effektiviseras är politiken själv”. Tamsons pekar på att antalet politiker såväl som politiska tjänstemän i Region Stockholm ökat med 14 procent sedan valet år 2022. Totalt har Region Stockholm 645 förtroendevalda.
”Det högsta beslutande organet, regionfullmäktige, utgörs av 149 ledamöter med 215 ersättare. Ta in det orimliga i att ett fullmäktige med ansvar för bussar och vårdcentraler har 49 fler parlamentsledamöter än vad den amerikanska senaten har med dess lagstiftande ansvar i världens mäktigaste ekonomi”, skriver Tamsons.
Han är också kritisk till att det socialdemokratiskt ledda fullmäktige röstat fram höjda priser i kollektivtrafiken men att både ordinarie ledamöter och ersättare får ett kostnadsfritt årskort. Även för boende utanför Stockholm torde sådant beteende sticka i ögonen.
Därför vill M i regionen minska antalet politiska roller, lägga ner vissa nämnder och renodla andras arbete samt slå samman det regionala bolaget Locum med fastighets- och servicenämnden. De har ändå samma uppgift, menar Tamsons. Totalt tror M sig få loss hundra miljoner kronor som i stället kan läggas på kärnverksamhet.
Det är kloka tankar som bör anammas av fler politiker runt om i landet. Inte minst för att de innebär en nödvändig omprioritering med mer pengar till verksamheten och mindre till byråkratin. Men det är också en möjlighet att fördjupa den grundläggande borgerliga principen om mer makt till individen och att hålla politiken borta från områden där den inte är nödvändig eller önskvärd.
Det är dock viktigt att en sådan bantning som M föreslår inte leder till ökad maktkoncentration för de politiker och tjänstemän som blir kvar. För att säkerställa detta måste inte bara politikerna bantas, utan även politiken i sig. Därför bör en sådan reform som Moderaterna i Region Stockholm föreslår inte enbart handla om att kapa kostnader, utan också om att i sann borgerlig anda minska politikens roll.
Det finns nämligen inget dåligt i vare sig ett styre som fokuserar på kärnverksamheten i stället för på möten eller som hyser större tilltro till medborgarna än till byråkrater och politiker. Både beslut och resurser bör givetvis styras dit de gör så stor nytta som möjligt för medborgarna.