Utrikeskrönika
Keir Starmers Labourregering kommer att få svårt att genomföra mycket av den politik man vann valet på i somras. Det har blivit allt tydligare efter Labours partikonferens i Liverpool.
Stämningen på kongressen var blandad. Politiskt befinner sig Labour i en märklig situation. Man vann parlamentsvalen stort. Men man vann på löften om att i praktiken föra en högerpolitik.
Starmers Labourparti lovade att ta tillbaka kontrollen över gränserna, det vill säga skärpa migrationspolitiken, effektivare än vad Tories klarat av. Man lovade också att sanera statens finanser samtidigt som man satsade mer resurser på försvar och på kärnkraft. Det visade sig vara budskap som gick hem hos mittenväljarna.
Problemet nu för Starmer är att få det egna partiet med på politiken han lovat väljarna. Kongressen i Liverpool gav förebud om att detta kan bli svårt. Många gräsrötter ser valresultatet som en chans och en skyldighet att vrida brittisk politik till vänster. Till exempel röstades partiledningens förslag om att dra in energistöd till pensionärer ned. Många partiaktiva motsätter sig nedskärningar som drabbar vanligt folks plånböcker.
Det lämnar en tuff uppgift åt Starmers finansminister Rachel Reeves. Hon står med ett budgetunderskott på 20 miljarder pund om året att täppa till. Det kommer bli svårt att sanera statens budget utan att det märks för vanligt folk. På kongressen använde hon och Starmer återkommande slagordet att det ”måste bli sämre innan det blir bättre”. Men de partiaktivas ingång verkar fortfarande vara att besparingar endast ska drabba de rika.
Regeringens budget för nästa år blir offentlig den 30 oktober. Vi kan räkna med att den kommer leda till debatt inom Labourpartiet.
En annan fråga som är central är den om invandringen till Storbritannien, som faktiskt har ökat efter Brexit. De konservativa lovade i förra valet att föra en mer restriktiv invandringspolitik men misslyckades att omsätta det i politik. Starmer å sin sida talade i sitt linjetal mycket om att ta tillbaka kontrollen. Men det märks en glidning. Starmer försöker flytta bort uttrycket kontroll från att handla bara om migrationspolitik. I stället talar han om att staten ska ta tillbaka kontroll över lag, inom till exempel bostadsbyggande, utbildning och energipolitik.
Hans egna gräsrötter är inte entusiastiska över att driva en restriktiv migrationspolitik. Enda gången Starmer lyckades skapa en hänförd stämning bland åhörarna under kongressen var när han betonade att en asylpolitik också måste innehålla ett mottagande.
Kanske står Storbritannien inför nu en upprepning av historien. Torypartiet vann tidigare vall på att lova en mer kontrollerad invandring och sanerad ekonomi, men man misslyckades med genomförandet i praktiken. Med tanke på att Sir Keir Starmer inte ens verkar ha det egna partiet i ryggen är hans förutsättningar inte mycket bättre.