Pressmeddelandet från barn- och utbildningsnämndens senaste möte i tisdags berättar vagt och summariskt om hur nämnden resonerat när den diskuterat Regionens egen utredning om högstadieskolorna på Norr. När utredningen beskriver bristande eleveunderlag och väldigt stora svårigheter i rekryteringen av behöriga lärare så ter det sig ju tämligen lamt när nämndens ordförande Oscar Lindster (S) avrundar med att nämnden "tittat på många möjligheter för att kunna lösa kompetensförsörjningen".
Det är ju tämligen allvarligt när förvaltningen finner problem med kvaliteten i undervisningen och ifrågasätter om Regionen, under rådande omständigheter, kan garantera att eleverna i högstadieskolorna på Norr får en utbildningen som motsvarar uppställda krav.
Men nämnden nöjde sig tills vidare med att be förvaltningar om ytterligare kompletteringar till utredningen.
Jag skrev nyligen om att politiska beslut sällan handlar om val mellan svart och vitt, mellan olika renodlat positiva och negativa konsekvenser. Ofta får man väga olika konsekvenser mot varandra och till exempel svälja vissa konsekvenser som man upplever som negativa för att kunna uppnå något annat som är högre prioriterat.
När det gäller skolans organisation så har det tyvärr varit alltför vanligt för Region Gotland att utbildningens kvalitet inte varit högsta prioritet. Skolans organisation har blivit en funktion av andra i och för sig hedervärda mål man vill uppnå. God utbildningen har blivit något man får försöka uppnå inom ramen för en organisation som formats av andra hänsyn.
Det har ibland blivit som en exempelstudie av varför det var långtifrån en strålande idé när den dåvarande socialdemokratiska regeringen 1989, anförd av skolminister Göran Persson, kommunaliserade skolan trots protester från lärarkåren och oppositionen.
Problemen med förutsättningarna för högstadierna på Norr är inte nya. Det positiva är trots allt att barn- och utbildningsnämnden nu tagit till sig problemen och har bett förvaltningen undersöka dem. Så det är OK om nämnden tar lite tid på sig – om det är månader snarare än år – för att avgöra hur man bäst åtgärdar dessa problem. Men avgörande är förstås om man sedan vidtar åtgärder som verkligen förbättrar förutsättningarna för god utbildning, eller om man letar efter några krystade åtgärder som egentligen är till för att man ska kunna fortsätta prioritera något annat.