Nyheter om Postnords neddragningar har duggat tätt de senaste dagarna. I Danmark är det slut med brevutdelningen vid årets slut.
I Sverige slutar Postnord med sin flygverksamhet inom landet i september. De flesta brev fraktas redan med lastbil eller tåg, enligt bolaget.
Jaha. Längre leveranstid på långväga brev då. Att lastbil och tåg till Gotland inte rullar som på räls verkar inte spela någon roll.
Som ett brev på posten (fast det uttrycket blir helknasigt nu!) kom hälso- och sjukvårdsdirektör Marie Loobs reaktion. I lokalradion sade hon att hon är upprörd. Översatt i klarspråk låter det som att hon helt har ruttnat ihop på att stångas för säkra leveranser för sjukvården på ön.
– Jag vet inte hur många gånger vi stått i den här diskussionen i höstas, säger Marie Loob och förklarar att den gotländska vården behöver stabilitet och tillförlitlighet.
Hon spjärnar emot nedmontering av avgörande funktioner. Men hon behöver hjälp i den kampen om vi inte vill vara i händerna på enbart kommersiella aktörer, som SAS, för sjukvårdsmateriel och prover. Ibland ställer de in. Ibland stämmer inte avgångarna, vet redan Loob.
Postflyget har varit den säkra dagliga avgången. När Postnord försvinner som den tillförlitliga flygaktören, vad händer då? Det låter alltid läskigt när det uttrycks farhågor om risker. Här är det patientsäkerheten som är i fara, enligt Marie Loob.
Så - hallå staten! Säkra en stabil linje via flyget så att samhällsviktig verksamhet kan fungera på Gotland också.
Egentligen går det att sjunga långsamhetens lov också. Allt är relativt. Hur bråttom har vi att få privat post? När min mormor gifte sig och flyttade till Ala var hon häpen över att posten kom så sällan. I Källunge kom den tre gånger om dagen. Varje gång det kom ett tåg kunde det finnas post att hämta på stationen. Det var andra tider.
Sedan det blivit varannandags-utdelning i lådan känns det långsamt. Men ännu glesare kan utdelningen bli om Sverige går samma väg som Danmark. Danskarna har en ny postlagstiftning som gör att Postnord inte behöver ha ansvar för postutdelning i hela landet. Vi börjar kanske närma oss det vägskälet i Sverige också.
Det går att förstå att postskörden glesnat i takt med att vi blivit mer digitala. När ett frimärke dessutom kostar 22 kronor, och ett tungt brev kan kräva sju frimärken, håller vi kanske igen på brevskrivandet.
Å andra sidan handlas det på nätet som aldrig förr. Danskarna klickar hem så mycket grejer att Postnord i Danmark beslutat fokusera på paketutbärning. När de slutar med brevhanteringen kan 1 500 tjänster försvinna.
Det är intressant att snegla mot Danmark för att den danska staten äger 40 procent av Postnord-gruppen. Den svenska staten äger 60 procent. Postnord uppgav ändå i samband med beskedet om brevstopp i Danmark att brevutdelningen kommer att fortsätta som vanligt i Sverige.
Men postflyget slutar alltså trafikera Gotland i augusti. Mycket i posten är kanske inte mer brådskande än att vi kan ge oss till tåls, men för "det samhällsviktiga" är det en ynkedom att statens postbolag inte kan hålla sin största ö med en daglig livlina för det vården och andra behöver snabba transporter av. Här behöver Marie Loob hjälp med mullrandet.
När den svenske kungen Karl den XIV Johan dog den 8 mars 1844 var gotlänningarna ovetande om det. Det dröjde över en månad förrän postsäckarna med den nyheten kom fram. Gotland var isolerat av is. Att Oscar den I blivit ny kung var en nyhet jag tror gotlänningarna kunnat leva med att inte veta. Om postflyget inte kommer med sjukvårdsmateriel, så är det ett större drama 2025.