I en replik på Katarina Hedströms ledare skriver Försvarsmakten genom Tomas Ängshammar, kommunikationschef Gotlands regemente att: ”ju fler bostäder och ju mer störningskänslig verksamhet som finns inom påverkansområdet, desto större risk att ett nytt miljötillstånd får inskränkningar som lägger hinder för verksamheten på Gotlands (just nu) enda aktiva skjutfält.”
En sak håller jag med Tomas Ängshammar om, att "förändringen har skett på relativt kort tid och svensk lagstiftning hänger inte alltid med." Men då lagändringar tar tid och då nuvarande regering inte lagt något större intresse för Gotlands speciella förutsättningar som landets enda ö-region så ser jag ingen ljusning på de problem Försvarsmakten skapar genom att tolka lagtexterna på sitt sätt vilket inte alltid är rätt.
Gotland har i militärstrategiska ord kallats för ett hangarfartyg mitt i Östersjön. Jag kan mycket väl tänka mig att det är just så Försvarsmakten ser på Gotland, vilket ställer till problem för oss som redan bor här.
När Försvarsmakten till och med anser att en tänkt ersättningsbyggnad på en skola blir ett problem för rikets säkerhet då den är tänkt att bli permanent har det gått långt.
Jag blir även orolig över den parentes Försvarsmakten lagt in i sitt svar angående aktiva skjutfält. Att antalet aktiva skjutfält på ön (just nu) är ett.
På Försvarsmaktens hemsida kan vi läsa: ”Det pågår också en process för att återaktivera Trelge skjutfält norr om Fårösund, för att förband ska kunna öva med skarp ammunition från och med 2026.”
Jag ser en stor risk att Försvarsmaktens syn på utveckling runt Tofta skjutfält även kommer att utvidgas till delar av norra Gotland. Vi har redan sett hur civila verksamheter tvingas söka nya lokaler i Fårösund, på grund av Försvarsmaktens nygamla verksamhet på orten.
I en artikel på Helagotland kan vi läsa att ortsbefolkningen är positivt inställd till Försvarsmaktens återetablering i Fårösund. Jag kan mycket väl tänka mig att många har positiva erfarenheter av KA3 även om det nu är rätt längesedan regementet lades ner.
Men då vill jag påminna om att många av oss också var positiva till återetableringen av P18, men att i alla fall jag har omvärdera min syn på Försvarsmakten.
Det samförstånd som fanns innan regementena lades ner verkar nu vara helt bortblåst. Även om de lokala företrädarna gör vad de kan för att få till ett fungerande samarbete sätter de centrala beslutsfattarna käppar i de hjulen.
Under onsdagens möte i barn- och utbildningsnämnden, BUN, fick förvaltningens tjänstepersoner i uppdrag att omedelbart se över alternativa lösningar för Västerhejde skola.
BUN har ansvar för att barn och ungdomar på Gotland har en skola att gå till. I och med Försvarsmaktens inställning kan hela skolan tvingas flytta till en plats utanför skjutfältets påverkansområde.
Frågan är var BUN kan hitta en alternativ plats att bygga en helt ny skola på. En plats som även fungerar med föräldrarnas livspussel. Jag är tveksam till att alla elever skulle följa med till en ny skola om den byggs i exempelvis Eskelhem eller Stenkumla. Om det blir verklighet så kommer nog ännu fler elever välja skolor i Visby, vilket också innebär en större risk för nedläggning av landsbygdsskolorna i det aktuella området.
Runt Tofta ser det i min bok helt kört ut för eventuella lösningar som gynnar den gotländska utvecklingen. Hur det kommer att se ut i Fårösund kan vi bara spekulera om, men jag är pessimistisk och ställer mig frågan:
Kan Försvarsmakten och Gotland ens gå hand i hand eller kommer ön att förvandlas till det hangarfartyg mitt i Östersjön som det talas om.