Det kanske inte är illa ställt med samhällsmoralen som man skulle kunna tro ibland. När Helagotland skriver om Fåröfärjan och förtidskön så berättar Thomas Nyman på Trafikverket om enkäter som verket gjort bland dem som reser med färjan. Enligt dessa enkäter så är det ungefär 20 procent av dem som står i förturskön som står där orättmätigt.
Det är, åtminstone för mig, en oväntat låg andel. Med tanke på hur kösituationen ibland ser ut och även på den så gott som obefintliga kontrollen så kunde det ha varit många, många fler som med nästan garanterad framgång hade försökt smita före utan att ha giltiga skäl. Men tydligen finns det bland en stor del av resenärerna en känsla och en respekt för rätt och fel även när de inte är övervakade. Det väcker ett visst hopp om framtiden.
Det kan förstås ha att göra med när Trafikverket har valt att göra sina enkäter. Jag misstänker att fusket kan variera starkt med säsong och kösituation. I lågsäsong finns det ju sällan stor anledning att stoltsera med lånta förtursfjädrar.
För övrigt förstår jag inte varför kontroll av förturskön med nödvändighet ska vara en polisiär uppgift. Det förekommer olika kontroller i en myriad sammanhang där polisen inte alls behöver vara inblandad. Biljettkontroller i kollektivtrafiken. Kontroller vid inpassering på krogen. Har parkeringsavgiften betalats? Vad tar du för avfall till återvinningen? Ska man behöva tillkalla polisen om någon försöker tränga sig före i kön i affären?
För att bevara tilltron i samhället måste det vara fler än polisen som upprätthåller samhällsmoralen och som har befogenheten och modet att säga ifrån när någon beter sig på ett oacceptabelt och regelvidrigt sätt. Alla mellanmänskliga konflikter kan inte överlämnas till ordningsmakten att hantera. Polisen har många tyngre och högre prioriterade uppgifter att sköta än att släntra runt i förturskön till Fåröfärjan och försöka skilja agnarna från vetet.
Även om problemet med köfusk vid Fåröfärjan är mindre än man hade anledning att frukta så är det nedbrytande för samhällsmoralen om det fusk som trots allt finns får fortgå obehindrat. Det finns en påtaglig risk för att situationen kommer att förvärras om man inte gör något för att förbättra den. I en individualistisk tid finns det en tendens till egofixering och bristande respekt för de regler och spärrar som ska underlätta samexistensen i samhället som, om denna tendens får fritt spelrum, kan leda till normupplösning. Utvecklingen behöver motverkas. Och inte bara vid Fåröfärjan. Uppgiften är mycket större än så.