En borgerlighet som fortfarande predikar avregleringar som lösningen på alla problem är fast i gårdagens strider, menar han (21/3).
Pehrson förklarar vidare att staten måste ta en större roll i att hantera dagens ödesfrågor, såsom skolan, tryggheten och välfärden. Liberalerna går därmed emot sin liberala tradition av att vilja begränsa den offentliga makten, och återgår till politisk klåfingrighet och mer statlig kontroll.
Men Pehrson och Liberalerna börjar i fel ände. Staten kan inte bara ges mer makt, den måste förtjäna den. Det stora problemet är inte att staten har för lite resurser eller för svaga mandat, utan att dess institutioner sviktar i både legitimitet och funktionalitet.
Vi tvingas ju se hur aktivister driver sina egna ideologiska agendor inom myndigheter, hur domstolar dömer enligt politiska doktriner snarare än lag och hur skandaler inom offentlig förvaltning gång på gång klarar sig utan konsekvenser. Hur löser en ännu större stat de problemen?
Lägg därtill att kriminella infiltrerar både myndigheter och rättsväsende, att en dömd pedofil tack vare sin statliga tjänst ges tillträde till småflickors hem, att unga placeras i vårdformer där de riskerar att rekryteras av gäng. Ändå är Liberalernas slutsats att om staten bara ges ännu mer makt kommer den fungera bättre. Men en dysfunktionell stat blir inte bättre av att svälla. Den blir bara ännu mer ineffektiv och farlig.
Om Pehrson och Liberalerna verkligen menar allvar med att staten bör få en större roll måste de först säkerställa att den klarar av det ansvaret. Det innebär att aktivister och ideologiskt drivna krafter måste rensas ut från myndigheter och domstolar. Att säkerställa att den offentliga sektorn drivs meriokratiskt. Att det finns en tydlig ansvarskedja så att misslyckanden och regelrätta övertramp får konsekvenser.
Tyvärr är Liberalerna inte ensamma om den här inställningen. Moderaterna driver en alltmer interventionistisk och hårdför politik. Kristdemokraterna pratar om tvingande värderingar och betonar statens ansvar snarare än individens. Sverigedemokraterna har länge förespråkat statlig styrning i olika former. Och nu ansluter sig Liberalerna med full kraft.
Detta väcker en större fråga. Var ska de väljare som värderar individuell frihet, marknadslösningar och begränsad stat vända sig? Finns det ens ett parti som står upp för den klassiska borgerliga idén om att staten ska vara stark där den behövs men också veta sina gränser? Finns det någon som förstår att staten måste reformeras och renas innan den kan ges mer makt?
En stat som missbrukar sitt mandat ska inte ges mer makt. En stat som förslösar medborgarnas förtroende och resurser ska inte expandera. Liberalerna – och hela borgerligheten – måste förstå att en stark stat endast är en god idé om den först har visat sig kapabel att försvara medborgarnas frihet. Absolut inte innan.