EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har nu nominerat sina kommissionärer. Svenska Jessika Roswall (M) föreslås ges ansvar för miljö, vatten och cirkulär ekonomi. Att en svensk får ansvar för skogen är lovande.
Nästa steg är utfrågning i utskottet för att avgöra om Roswall är lämplig för jobbet. Det bör inte vara några större problem. Eller som SVT:s europakorrespondent Ulrika Bergsten sammanfattar: ”Sverige har högt förtroende i de här frågorna och det finns en tilltro till att man ska kunna skapa konkurrenskraft i den nya gröna ekonomin som EU har beslutat om” (17/9).
Nomineringen togs dock emot med bestörtning hos svenska gröna. ”Jessika Roswall, tidigare minister i denna miljö- och klimatfientliga regering, föreslås alltså nu bli miljökommissionär för hela EU. Det är med oro vi tar emot detta besked”, skrev Miljöpartiets EU-parlamentariker Pär Holmgren, Isabella Lövin och Alice Bah Kuhnke på Expressen Debatt (18/9).
Nog för att en kommissionär ska representera hela EU, inte enbart sitt hemland, men de grönas brösttoner inger hopp. Deras höga tonläge och svaga, till och med felaktiga, argument bekräftar ju att nomineringen av Roswall vilar på fast mark och att hon är rätt person för uppdraget.
EU är en stor, i vissa fall avgörande, spelare när det gäller fortlevnaden för europeiskt skogsbruk. Samtidigt har Sverige som stor skogsnation sett många av de negativa konsekvenserna av EU-beslut som varit illa anpassade eller till och med direkt skadliga.
Detta bör Roswall ha djup insikt i. Hon har trots allt varit vice ordförande i EU-nämnden samt fram till nu EU-minister. Hon vet att Sverige närmast har fungerat som ett skyltfönster för vad som kan gå fel med överdriven EU-inblandning.
Det är därför viktigt att Roswall inte bländas av uppdraget, utan håller emot när hennes kollegor i Bryssel vill gå för långt. En stor utmaning med EU är ju dess fäbless för överreglering i kombination med standardlösningar som inte är anpassade till nationella förutsättningar, än mindre lokala sådana.
Samtidigt har Sverige lång erfarenhet av att bedriva ett hållbart skogsbruk. Om en svensk får ansvaret för skogsfrågor finns därmed en större möjlighet för att driva en politik som motverkar överdriven byråkrati, och i stället uppmuntrar till innovation samt hållbart och ansvarstagande skogsbruk. Inte minst genom att inspirera andra länder att se skogsbruket som en positiv kraft för klimat och ekonomi.
Därför kan Roswall som kommissionär bli riktigt bra. Det väcker hopp om en mer balanserad EU-politik samtidigt som regeringen måste stå till svars för sin politik och inte kan skylla på EU. Vem vet, äntligen kan kanske skogen för första gången ha något positivt ut av Bryssel?