Tidningsklipp från 1979 om att Fröjelmordet 1954 är på väg att preskriberas
Hon skrev några rader om det i sin dagbok. Därför vet vi att hon påtade i landet den sista dagen i sitt liv. Innan någon släckte det, den 16 september 1954.
”Fröjelmordet” har nu i 70 år varit ett av Gotlands mest omtalade kriminalmysterier. Olösta mord och mystiska försvinnanden har den förmågan på oss; att dröja sig kvar och bli ihågkomna länge, länge.
Efter mordet på 76-åriga Selma Thimgren vid Depps i Fröjel följde det dittills största pådraget i Gotlands polishistoria. Åtminstone vad gäller antalet förhör.
Men det hjälpte inte att omkring 600 personer fick frågor om händelsen, eller att mordkommissionen skickade en känd mordutredare för att arbeta med brottsplatsundersökningen. Polisen kom inte heller framåt fast regeringen utlyste en belöning på 5 000 kronor för tips som kunde lösa fallet.
Just de här detaljerna vet jag för att jag i min morfars samling av tidningsklipp hittat en ursaxad sida ur en lördagstidning.
Morfar hade väl sparat artikeln av just de skäl jag nämnde. Det här är ett fall som berört och berör. Historiskt otäckt.
Dagen före valet 1979 skrev Gotlands Tidningar en artikel med rubriken ”I morgon är det 25 år sen hon stryptes och nu går mördaren fri”. Jag minns att morfar undrade varför föraren aldrig hittats till den röda motorcykel med ”speedwaystyre” som vittnen sett stå parkerad bakom Selmas lagård på morddagens morgon och förmiddag. Ett annat vittne hade sett en motorcykel med två personer på, lämna Fröjel.
På Selmas begravningsdag anhölls två unga bröder, skriver GT:s reporter Ola Sollerman i morfars gulnade pressklipp. Någon hade hört de där brorsorna tala om en rik tant att låna pengar av. Men deras motorcykel hade stått på verkstad på morddagen och de släpptes.
Det är något mycket frustrerande över ouppklarade brott. Mord ska för det första inte begås.
Men om det värsta inträffar så vill vi väl att rätt person ställs till svars. Det ingår i det avslut som för anhöriga och vänner såklart aldrig är ett ”avslut”. Det är bara en ny startpunkt, för resten av livet utan den som de så onödigt mist.
Det där att rätt person ska misstänkas och lagföras är bra att komma ihåg. Men i folkmun är inte alltid ”rättssäkerhet” en ledstjärna för skvallret.
I Fröjel 1954 korsade rykten och anklagelser varandra, ja utanför socknen också såklart. ”Oskyldiga drabbades och upplevde en svår tid” står det i artikeln som skrevs inför att preskriptionstiden för mordet höll på att gå ut. ”På måndag kan mördaren – om han ännu lever, träda fram utan risk för straff”, stod det i Sollermans text.
Jag antar att min morfar tyckte att det var fel. En mördare ska väl inte komma undan för att spåren kallnat och åren gått. Gjort är gjort.
Inget pekade på rån hos Selma. Sexbrott var det inte heller. Brist på motiv och brist på spår var ett par skäl till att fallet aldrig löstes.
Mördaren gick fri. Så fri man nu går vidare i livet efter att ha begått det grövsta brottet.
På morfars vältummade tidningssida, läst flera gånger vad det verkar, visar en kriminalinspektör upp en avbruten käpp som Selma troligen försökte värja sig mot sin mördare med.
Jag vill tro att om Selma hade levt idag och utsatts för samma brott så hade inte mördaren gått fri. DNA-tekniken hade pekat ut vem det var - om mördaren nu fanns någonstans i utredningen.
Dagens mördare kan inte andas ut efter ett fjärdedels sekel. Sedan den 1 juli 2010 finns ingen preskriptionstid för mord och dråp. Det är i alla fall en utveckling.