I och med att ekonomen Eva Nypelius dragit sig tillbaka som oppositionsråd och toppnamn inom Centerpartiet verkar även partiets tidigare mycket strikta syn på regionens ekonomi förändrats. Borta är den strama disciplinen där två-procentsmålet var skrivet i sten och nu hör vi att verksamheterna är viktigare än lagkravet på två procents överskott.
Vi som följer den gotländska politiken har vant oss vid att Centerpartiet hållit hårt i formerna hur en budget ska se ut. Jag har vid ett flertal tillfällen varit kritisk till att deras syn på formalia har varit orealistisk jämfört med de behov som regionens verksamheter har haft. Att ständigt ha ett överskott på två procent eller mer på sista raden har tidigare varit skrivet i sten och vid de få tillfällen den principen frångått har C haft svårt att förklara varför på ett trovärdigt sätt.
Men nu med nytt folk i toppen på partiets politiska verksamheter inom regionen låter det plötsligt annorlunda. Jag tror faktiskt jag gillar deras nya hållning. Den är i mina ögon i alla fall bättre en den tidigare stelbenta och föga verklighetsförankrade hållningen.
Det hör inte till vanligheterna att något parti i regionfullmäktige lägger fram förslag på skattehöjningar. Borgarna är som bekant inte ett dugg intresserade och på den rödgröna sidan vet man att höjd kommunskatt alltid drabbar de med lägst inkomster hårdast. Men i årets budgetförslag hade både Vänsterpartiet och Miljöpartiet lagt in skattehöjningar för att täcka de kostnader regionen skulle få med deras förslag.
Jag tror att det kommer bli tvunget att höja skatten framöver om inte riksdag och regering tar sitt förnuft till fånga. Vilket är tveksamt med Tidöpartierna vid rodret. Alternativet är en kraftigt nedskuren välfärd där bara de lagstadgade verksamheterna får plats. Något som skulle göra Gotland mycket fattigare och skapa en stor ojämlikhet jämfört med fastlandets kommuner.
Sverigedemokraternas budgetförslag fick bland annat Filip Reinhag (S) att ställa några väl övervägda frågor till SD Gotlands ordförande och gruppledare i fullmäktige, Lars Engelbrektsson. Reinhag undrade bland annat över de besparingar som SD hade med i sitt budgetförslag. Besparingar på konsulter som var dubbelt så höga som regionens kostnader för samma konsulter. Reinhag frågade lite retoriskt om SD hade beräknat att konsulterna förutom att få sparken även skulle betala tillbaka den lön de fått under 2025 för att SD skulle kunna få ihop sina märkliga besparingar.
Frågorna till SD om deras budget fick aldrig några svar, vilket väl inte var att vänta. Man kan ju konstatera att SD på Gotland fortfarande har ett stort steg att ta innan de kan ses som ett seriöst parti även om de har tagit steg under de över tio år de haft platser i regionfullmäktige. Från att inte klara av att lägga fram en budget tog det över tio år till att få fram där siffrorna inte går ihop på något sätt och där besparingarna man vill genomföra är större än de initiala kostnaderna.
Men med den här hastigheten i kompetensökning inom SD Gotland lär vi kanske få se ett budgetförslag med siffror som går ihop innan 2040. Men jag kan ha fel.
En sista liten reflektion från regionfullmäktige. Bjuder man in öns riksdagsledamöter till debatten om exempelvis priserna på Gotlandsfärjorna får man räkna med att Jesper Skalberg Karlsson (M) drar i gång med allt fint han anser regeringen gjort. Allt från elkablarna till ön via reservhamnen i Kappelshamn till motståndet mot Stockholmspolitikens tankar att lägga ner Bromma flygplats. Inget av det han för fram har vi ännu sett bli verklighet. Verklighet är däremot de höga priserna på Gotlandsfärjorna men i den frågan fick vi däremot inget svar.
Avslutningsvis. Man borde bli riktigt förbannad när Tidöpartierna använder regeringsmakten till någon märklig form av personlig vendetta mot det största oppositionspartiet. Nu senast har det hänt märkliga saker på SIDA genom att representanter från regeringen börjat peta i saker de inte har att göra med.
Man kan se likheter i regeringens senaste agerande med Donald Trumps sätt att styra där vänner privilegieras och ovänner straffas. Ett sätt att styra länder som vi vanligtvis brukar kritisera har nu även nått Sverige och Kristerssons SD-styrda regering. Och jag blir inte ens förvånad längre.