I den första prognosen för 2023 befarades ett underskott på 85 miljoner kronor för Region Gotland. Nu när bokslutet kommuniceras ut kan vi konstatera att underskottet bara blev ett underskott på 2 miljoner, vilket i sig är dåligt vilket annat år som helst.
Men under ett år där pensionskostnaderna ökade med 257 miljoner kronor och de riktade statsbidragen minskade med 150 miljoner, samtidigt som personalkostnaderna steg med 7,1 procent och inköp av material med 12 procent, är det beundransvärt. Jag ser det till och med som en bragd där alla anställda inom regionen dragit sitt strå till stacken.
När vi till det lägger till den underfinansiering av den gotländska sjukvården och räddningstjänsten, på närmare 300 miljoner kronor, som finns inbyggd i de statliga omfördelningssystemen, vilka ska ge likvärdiga förutsättningar för alla kommuner och regioner, förstår vi hur hårt regionen jobbar för att hålla sig inom de ekonomiska ramarna som finns.
Nu är det som vanligt nämndernas underskott som påtalas som allvarliga. I delårsrapport 2 prognostiserades nämndernas gemensamma underskott att bli 159 miljoner kronor. I en artikel på Helagotland.se kan vi läsa att nämndernas gemensamma underskott för 2023 hamnar på 241 miljoner. Vilket i sig är allvarligt men förklarligt. Här har politikerna och förvaltningarna en het potatis att ta tag i om ekonomin inte ska dra iväg år fel håll.
Men att regionens bokslut ändå inte hamnar på ett större minus under det första av två till tre förutspådda skitår gör att framtiden inte ser lika nattsvart ut.
De politiska diskussionerna runt regionens budget kan delas upp i två olika synsätt. De som ser en budget som en KVALIFICERAD gissning och de som ser en budget som helig.
Jag har alltid svårt för de som hävdar att en budget är helig och till varje pris ska följas. Det blir exempelvis löjligt när man i november ser att hälso-och sjukvårdsnämnden har ett stort underskott och kräver att de ska göra allt de kan för att undvika att dra över sin tilldelade budget. För följderna är samma personer naturligtvis inte beredda att ta. De ser ju inte heller att man kan stänga vårdcentralerna och sjukhuset, samtidigt som nämnden hoppas att de löner som ändå måste betalas ut inte ska bli för höga.
Jag vet att den här verkligheten är svår att ta till sig för en del. Speciellt när ansvaret för regionens verksamheter ligger i någon annans knä.
Nu är delar av bokslutet för 2023 offentliggjort. Utifrån förutsättningarna i den rådande ekonomiska krisen och med över 400 miljoner kronor mindre att röra sig med, i och med ökade pensionskostnader och minskade statsbidrag, samtidigt som kostnaderna för löner och inköp rasat i höjden, är jag imponerad över ett underskott på bara två miljoner. Lägger vi till det faktum att regionen är underfinansierad med närmare 300 miljoner kronor i de statliga omfördelningssystemen förstår de flesta vilket hårt arbete som ligger bakom siffrorna.
För Region Gotlands negativa resultat är utifrån förutsättningarna mycket positivt.