För någon vecka sedan diskuterade jag och några andra politiskt intresserade på jobbet, hur viktigt, alternativt ointressant, regionfullmäktige är medialt. Någon ansåg att fullmäktige bara var en transportsträcka för beslut som redan var politiskt säkrade. Media har när fullmäktige tar upp frågorna redan haft minst två tillfällen att rapportera om dem. Dels efter regionstyrelsens arbetsutskott och sen i samband med själva regionstyrelsemötet.
Detta är givetvis rätt, men själv tycker jag att fullmäktige trots allt fyller en viktig funktion som officiell debattarena. Dessutom är det politiska lägen oklart, även i det gotländska parlamentet, då vi har ett minoritetsstyre med Sverigedemokraterna i en vågmästarroll. Det är aldrig säkert hur SD ställer sig när man väl hamnar i en omröstning.
Något som blev än tydligare under det senaste regionfullmäktige när frågan om månadskort plus skulle upp till beslut och enligt förslaget till beslut skulle ersättas av ett arbetskort.
Bakgrunden är att kostnaderna för månadskort plus, som kan köpas av alla med rätt till färdtjänst, dragit iväg. Tanken var att personer med funktionsnedsättning och med dagliga resor till och från jobb eller sysselsättning skulle ha liknande förutsättningar som alla andra jobbpendlare. Det vill säga att betala för ett månadskort för jobbpendlingen, som också kan användas på fritiden. Nu blev det rätt mycket dyrare då några individer använt det flitigare än det var tänkt. Förslaget var då från början att behålla månadskort plus, men begränsa antalet fritidsresor till maximalt tio per månad, något som också fått godkänt av Funkisam. Men enligt underlagen skulle det inte gå att genomföra begränsningen av resor rent tekniskt i systemet. Därför var förslaget att införa ett nytt arbetskort, som bara skulle gälla vid arbetsresor och för dem som har arbetsresor. Fritidsresor skulle betalas med sedvanlig färdtjänsttaxa, något som skulle drabba de omkring 120 personerna som köpt månadskort plus hårt, rent ekonomiskt.
När den tekniska frågan undersöks av Tommy Gardell (S), visar det sig att man har kollat med fel bolag. Det bolaget som enligt senaste upphandlingen ska utföra tjänsten för regionen har inga problem alls med att genomföra den resebegränsning som varit efterfrågad.
När detta blev klart för fullmäktigeledamöterna påbörjades en förhandling där den borgerliga politiska ledningen hittade på ett nytt förslag. Plötsligt fanns det möjlighet att det nya arbetskortet, som bara skulle kunna användas av dem som har resor till jobb eller sysselsättning, också skulle kunna ge tio fritidsresor.
Då äntrade Lars Engelbrektssons (SD) talarstolen och meddelar att det nya förslaget är för dåligt och att SD tänker stödja oppositionens förslag att behålla månadskort plus, men med den föreslagna begränsningen.
Mötet pausades en stund, den rödgrönrosa oppositionen diskuterade igenom hur de skulle ställa sig och valde på grund av rättviseskäl att hålla kvar vid månadskort plus, men med en begränsning, vilket ju även SD ställt sig bakom.
Men döm om min förvåning när alliansens förslag som SD förkastat ändå bifölls från SD.
Så frågan om hur intressant regionfullmäktige är för media borde uppgraderas. Som läget är vet man aldrig hur besluten blir eller hur rösterna faller.
Frågan om möjligheten för personer med funktionsvariationer att ha en aktiv fritid bör även sättas i ett mycket större perspektiv än rent ekonomiskt. Orsaken till att frågan togs upp i fullmäktige var att det åks för mycket vilket blivit dyrt. Men Vänsterpartiets Viktoria Öjefors Quinn ställde då en viktig fråga som vi alla borde fundera på: I jämförelse med vem, åks det för mycket.