Intervju
Den 18 juli är det tre år sedan Edvard Selander stupade i Ukraina. Du har skrivit en bok om er vänskap, berätta?
– Jag började skriva ner minnen om Edvard efter att han stupade, och mina vänner fick mig sedan att göra det till en bok. Poängen med boken är att visa att den här vanliga svenska killen med sina skavanker som gillade att leva studentliv och hänga med vänner tyckte att det var viktigt att åka hundratals mil för att offra sitt liv för Europas frihet.
Du skriver i boken om vikten av en parlamentarisk opposition som motsätter sig krig för att driva fram fred, hur ser det ut i Ryssland?
– Jag ser inte någon tillstymmelse till opposition i Ryssland i dag, det är svårt att se någon ordnad övergång från Putinregimen till något annat. Därmed är det svårt att se någon långvarig fred så länge Putin sitter kvar. Man vet inte eller vad som kan komma efteråt, det kan bli värre eller bättre. Men det är svårt att veta. Det är inte goda framtidsutsikter för världen.
Du nämner den ryska centralbankens pengar, berätta mer?
– Ryska centralbankens pengar är frysta. Den totala summan är större, eller i alla fall väldigt nära, samma summa pengar som Ukraina fått i stöd totalt under tre års krig. Om de hade beslagtagits med en gång och getts till Ukraina, hade man kunnat avsluta kriget ganska snabbt. Men tyvärr så följer vi internationella lagar och vill inte beslagta pengarna, våra lagar skyddar alltså Ryssland som i gengäld struntar totalt i alla regler eller konventioner.
Vilka lärdomar kan vi dra från Ukraina?
– Edvard pratade mycket om hur samhället fungerade i Ukraina och jag förstod att det inte alls var som vi trott, samhället är inte nedstängt, allt fungerar, det går att gå ut och ta en öl, att betala med kort och att gå till jobbet. Vi borde lägga mer resurser på att upprätthålla handelsvägarna, och mindre på att bygga stora lager. Det är en av de viktigaste lärdomarna från Ukraina.
Andra konflikter har synts till mer i media än Rysslands krig mot Ukraina på sistone, är det risk att folk glömmer?
– Det är mycket mer fokus på konflikten i Mellanöstern som är mycket mindre viktig för det globala världsläget, och definitivt mycket mindre viktig för Sveriges säkerhetsläge. Det är en mycket oroväckande utveckling att vi riskerar att missa det allvarliga som händer i vårt närområde.
Gjorde Edvard rätt i att åka till Ukraina?
– Ja, det tycker jag nog. Jag rekommenderar kanske inte alla att åka till Ukraina, men har man färdigheterna och något att tillföra så tycker jag att man ska kunna göra det. Jag har svårt att klandra honom på något sätt. Han offrade sig för hela Europa, inte bara för Ukraina. Rätten att behålla sina gränser, rätten att leva fritt, rätten till sina åsikter är viktiga principer att strida för.
Du har skrivit mycket om vikten av drönare i kriget, är det en avgörande faktor? Är Sverige på banan?
– Jag åkte till Ukraina för att studera frågan om drönare, och på plats förstod jag vikten av att kunna anpassa drönarna allt eftersom Ryssland lyckades störa ut dem, det är alltså viktigt att snabbt kunna ställa om och att industrin fungerar. Tyvärr har Sverige alldeles för långa ledtider, och materiel är ofta obsolet innan det ens levererats.
Den 19 juni slöt riksdagspartierna en blocköverskridande överenskommelse om en stor upprustning av det svenska försvaret. Hur ser du på det?
– En negativ aspekt är att det ser ut att vara lånefinansierat. Vi kommer att behöva höjda försvarsutgifter under en oöverskådlig framtid, därför behöver vi ha en stabil finansiering inom ordinarie budget och se över var vi kan spara in. Men alternativet att inget göra är ju sämre, vi behöver rusta försvaret.